Tillbaka till startsidan
Livets Bog, del 4
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram
Förnimmelse eller upplevelse är en evig utlösning av "orsak" och "verkan"
1100. Innan vi går vidare i "tankens" passage och utveckling genom kretsloppet, måste vi dröja lite vid själva förnimmandets princip. För att kunna "förnimma" måste man vara ett "levande väsen". Det som inte kan "förnimma" kan inte vara ett "levande väsen". Väsendet är ju "levande" just i kraft av sin förmåga att "förnimma". Eftersom "förnimmelsen" i sin tur är upplevelsen av "orsak och verkan", är den en evig funktion, då ju ingen "verkan" kan uppstå utan en föregående "orsak", och ingen sådan "orsak" kan existera utan att vara "verkan" av en tidigare, före denna verkan existerande "orsak" osv. Om det hade funnits en tidpunkt då ingen "verkan" existerade, skulle ju någon "orsak" omöjligt ha kunnat skapas, och utan "orsak" skulle ju nya "verkningar" omöjligt ha kunnat bildas. En absolut stillhet eller orörlighet skulle då existera. Men en absolut stillhet eller orörlighet är ju detsamma som en "död punkt", en absolut "död" eller ett "intet", varifrån det omöjligt skulle kunna komma ett "något". Total "orörlighet" eller "stillhet" kan inte frambringa "rörelse", och utan "rörelse" ingen "skapelse", ingen manifestation, inget förnimmande, ingen upplevelse, och därmed inget "tänkande", medvetande eller liv. "De levande väsendenas" livsupplevelse eller "förnimmelse" är således en evigt existerande funktion, en evigt skiftande utlösning av "orsak och verkan". Och denna utlösning är alltså identisk med materiernas kretslopp, vars stadier här i Livets Bog är kända som "spiralkretsloppets" sex stadier, som åter är medvetandelivets eller livsupplevelsens sex olika faser.
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram