Livets Bog, del 4
Jaget och förnimmelseförmågan såsom identiska med växlande "orsak och verkan"
1104. Vi vet redan att "tanken" i förnimmelseområdets periferi börjar som reaktionen av sinnenas beröring med förnimmelseperiferins yttersta detaljer och här bara är "aning". Men för att denna reaktion ska kunna äga rum, måste vi alltså själva i förväg representera något som kan vara "orsak" till reaktionen. Denna "orsak" är just våra förnimmelseförmågor, vilka åter representerar det samlade område som utgör vårt medvetande. Dessa förnimmelseförmågor är alltså de "verkningar" som tidigare livs upplevelser har efterlämnat och knutit till vårt jag i form av "talangkärnor" och de åtföljande fysiska och själsliga organen. Dessa talangkärnors funktion genom de nämnda organen blir "orsak" till nya "verkningar". Dessa blir "orsak" till nya "talangkärnor" och nya organ, som i sin tur blir "orsak" till nya verkningar, och så fortsätter det, varigenom jaget blir centrum i denna eviga utlösning av "orsak och verkan". Det är denna utlösnings terräng kring jaget som utgör jagets medvetande eller "förnimmelseområde".