Martinus: Livets Bog, del 4, st 1112

1112. "Salighetsriket" är uteslutande baserat på kulminationen av den ovannämnda formen av upplevelse. Och från detta rike utlöses alltså de "verkningar" som blir "orsak" till en ny spirals begynnande "yttre" liv och rörelse. Från samma rike utlöses också de "verkningar" som är den första "orsaken" till att vi över huvud taget kan "förnimma". Att "förnimma", är nämligen ingenting annat än dessa verkningars reaktion på väsendets beröring med de "yttre" materierna.
Men hur kommer det sig då att ett väsen som uteslutande lever i "salighetsriket", kan beröra de "yttre" materierna? I sin kulmination i "salighetsriket" har det ju inte något "yttre dagsmedvetande" och heller inte någon "yttre" förnimmelsemässigt medveten materiell organism eller kropp. I detta rike lever det "dagsmedvetet" enbart i sin "inre värld", alltså i sina tidigare upplevelser. Det är inte medvetet i någon "yttre", förbipasserande detalj eller upplevelse i sitt "nu". "Den yttre tiden" liksom "det yttre rummet" existerar enbart som "minnen" i dess medvetande, alltså som dess "förflutna". På så sätt kan väsendet inte förnimma "yttre tid" och "yttre rum". "Den inre världen" har i stället sin egen speciella förnimmelse av ett "nu", i vilket väsendet upplever och förnimmer. Det är bara den skillnaden mellan "nuet" i "salighetsriket" och "nuet" i "den yttre världen", att medan "nuet" i "salighetsriket" enbart är en passageport för tidigare upplevelser eller "minnen", är "nuet" i "den yttre världen" en passageport för helt "nya upplevelser". "Nuet" i "den yttre världen" utgör en orubblig skiljelinje mellan "förfluten tid" och "framtid" eller mellan redan upplevda detaljer och kommande upplevelser av detaljer, och blir en "yttre tidsbeteckning" och "yttre rumsbeteckning", vilket är detsamma som "åldersbeteckning" och "platsbeteckning". "Nuet" i "salighetsriket" har däremot varken "ålders-" eller "platsbeteckning" i "den yttre världen". Väsendet har här inte medvetet något att göra med "den yttre världens" årtal och datum, lika lite som det medvetet har något att göra med de "yttre" materiella "rums-" eller "platsförhållandena". Dess dagliga upplevelser av "rums-" och "platsförhållanden" här i "salighetsriket" är endast sådana som det en gång har tagit emot då det var medvetet i "den yttre materiella världen". Det är enbart dessa tidigare förhållanden som är tillgängliga för väsendets förnimmelse i "salighetsriket". Eftersom dessa under upplevelsen passerar igenom individens "nu", på samma sätt som upplevelserna i "den yttre världen" passerade igenom dess "nu" då väsendet levde där, blir det även här i "salighetsriket" ett slags "förfluten tid", "nutid" och "framtid", åtskilda av "nuet". Men upplevelsen av "tid" blir här något helt annat än på "det yttre materiella planet".
Som realistisk "nutid" kan man således i "salighetsriket" uppleva tidpunkter eller detaljer från år som inföll tusentals, ja, miljontals år innan det år eller den tidpunkt som för ögonblicket är realistisk "nutid" i "den yttre världen", liksom det före samma nu eller "nutid" i "salighetsriket" kan ligga en "framtid", som redan för årmiljoner sedan var "förfluten tid" för individen då han befann sig i "den yttre materiella världen". Platser, områden, kontinenter, djur- och växtarter som i "den yttre världen" för länge sedan har upphört att existera, kan på samma sätt passera som realistisk upplevelse i detta väsens "nu" eller "nutid" i "salighetsriket". Ja, många av dess egna, i "den yttre världen" för länge sedan tillryggalagda jordeliv kan här existera som en ännu inte upplevd "framtid" och stå i tur att efter hand passera in genom väsendets "nu" och bli "nutid", för att därefter för andra gången bli till "förfluten tid" i dess medvetande. Vi ser således här att det som är tillryggalagt som realistisk upplevelse på det fysiska planet, och därmed utgör "förfluten tid" på detta plan, åter kan bli "framtid", "nutid" och "förfluten tid" på "salighetsplanet".

Föregående

Nästa