1114. Här invänder man kanske att "salighetsriket" inte kan vara "total stillhet", eftersom det ju ändå försiggår upplevelse inom dess område. Och det är helt riktigt, för annars skulle det ju i sig självt utgöra en "död punkt" mitt i "den eviga tillvaron". Och all tillvaro skulle därmed ha ett "slut", om den över huvud taget någonsin hade kommit i gång, och skulle då omöjligt kunna vara "evig". Samtidigt måste vi också komma ihåg att den bärande faktorn även i "salighetsriket" är en "energi" (minnesenergin), och inte blott ett "intet". Detta rike måste, liksom alla andra frambringade ting, med nödvändighet vara "verkningar" av en tidigare "orsak", liksom det också självt måste vara "orsak" till kommande "verkningar". Och i denna sin eviga natur kan det aldrig någonsin vara identiskt med en hundraprocentig "stillhet" eller energilöshet, för i så fall skulle ju den "orsak och verkan-kedja", som "den eviga upplevelsen av livet" orubbligt visar sig vara, för länge sedan helt ha upphört.