Martinus: Livets Bog, del 4, st 1120

1120. Det är således fullständigt omöjligt för ett främmande väsen att direkt "besöka" eller "skåda" in i "det levande väsendets" "privata" medvetandeområde, vilket framgår av den omständigheten att absolut ingen detalj från denna zon är tillgänglig för något annat väsens kunskap annat än genom skapandet av en "kopia". Och då denna "kopia" bara kan framställas i "den yttre världens" materia, kommer den alltså att utgöra en detalj i "den yttre världen" och upplevas med hjälp av vederbörande väsens förmåga att förnimma i denna "yttre värld". Vad det främmande väsendet därvid kommer att förnimma eller uppleva är således inte det förstnämnda väsendets "originalminne", utan en "materialisation" av detta "minne". Det är dessa "materialisationer" som befordras eller blir till i form av tal, skrift, symboler, teckningar och alla övriga slag av litteratur och konst eller medvetandeuttryck. En reseskildring, en berättelse, ett föredrag, ett konstverk av vad slag det vara må, ja, även om det inte alls är något konstverk, bara det är ett "levande väsens" uttryck för en uppfattning, är i sin första början enbart "minnesmaterialisation". Att dessa "materialisationer" i "den yttre materien" inte alltid förekommer som hundraprocentigt exakta "kopior" av "originalminnet", förändrar inte principen, utan är bara en realitet som vi senare ska komma tillbaka till i våra analyser av väsendets "yttre världar". De eventuella skillnader som kan finnas mellan väsendets själva "minne" och den i "den yttre materien" framställda "materialisationen" eller "kopian" av detta, har helt och hållet sin rot i "de yttre världarna".

Föregående

Nästa