1125. Det är denna glädje över och beundran av den motsatta parten som besjungs och lovprisas som "kärlek" av diktare och författare på samma utvecklingssteg. Men som varje intellektuellt begåvad människa här kan se, är denna "kärlek" absolut inte renodlad, ja, den är inte alls verklig "kärlek", utan enbart detsamma som den förnimmelse av behag eller välbefinnande som alltid följer med det naturliga tillfredsställandet av ett starkt naturligt begär. Det är egentligen samma förnimmelse som den törstande ökenvandraren känner inför det efterlängtade vattnet. På samma sätt som detta vatten i vandrarens tankar eller medvetande blir ett desto härligare ljus och en medelpunkt i hans skönaste drömmar ju starkare hans törst är, blir även ett väsen en alltmer livsnödvändig ljuspunkt för ett väsen av "motsatt kön" ju större detta sistnämnda väsens törst är, vilket alltså innebär: ju mer det måste undvara och sakna ett sådant väsen. Ja, denna törst eller hunger blir direkt livsnedbrytande eller förödande för både dess själ och kropp på ett visst utvecklingsstadium, om den inte blir tillfredsställd. Den starka längtan efter eller den så kallade "förälskelsen" i ett väsen av "motsatt kön" är helt analog med den rent materiella hungern eller törsten, bara med den skillnaden att den är av en mer mental eller medvetandemässig art.