Martinus: Livets Bog, del 4, st 1135

1135. Vad blir det då för skillnad mellan ett sådant "helväsens" och ett "halvväsens" manifestationer? Ja, medan det sistnämnda väsendets manifestationer koncentrerade sig på erövrandet och tillbedjandet av "det motsatta könet" och ett motsvarande bekämpande eller förföljande av "det egna könet", och därigenom gjorde tillvaron till ett permanent slagfält, en krigets zon och därmed till en lidandenas och besvärligheternas domän, så koncentrerar sig "helväsendets" manifestationer inte på något "annat kön" eftersom det ju för detta väsen inte finns något "annat kön", utan endast på dess "nästa", vilket återigen innebär: alla levande väsen. Det finns inget speciellt kön att ha begär till; det blir därför inte heller något kön att rivalisera om, liksom det inte heller kan förekomma någon form av "olycklig kärlek". Den organiska strukturen är således helt förvandlad i väsendet. Medan denna struktur i "mannen" och "kvinnan" fordrade ett specialväsen av "motsatt kön" och därvid skapade sympati för detta "motsatta köns" väsen, utvecklade en viss "kärlek" till dessa väsen, utlöser sig "den fullkomliga människans" organiska struktur nu i en "sympati" för "nästan" och i "antipati" för – absolut ingen. "Nästan" är alltså det "specialväsen" som trätt i "det motsatta könets" ställe. "Nästan" har blivit "det nya könet". Och till detta kön hör då såväl väsendet självt som alla andra existerande "levande väsen". Också för "mannen" och "kvinnan" existerar ju "nästan" (alla levande väsen), men denna "nästa" är för dem inte något "kön". Det finns ingen sexualorganisk förbindelse mellan "hanväsendet" och "nästan" eller mellan "honväsendet" och "nästan". Bara när denna "nästa" uppträder som ett väsen av "motsatt kön", tillhörande samma art, reagerar den organiska strukturen och "sympatin" söker utlösning.

Föregående

Nästa