Martinus: Livets Bog, del 4, st 1142

1142. Här står vi alltså inför uppfyllelsen av löftet om "den nya himmel" och "den nya jord", som skulle bli resultatet av "domens dag". Och detta resultat befordras alltså genom en i jordmänniskan begynnande ny form av "sexualitet" som vi kallar "kärlek till nästan" eller "den högsta elden". Utan denna "högsta eld" måste varje över djurriket höjd tillvaro och livsform vara en absolut omöjlighet. Det fullkomliga människoriket, det verkliga "Guds rike", "den nya himmel" och "den nya jord i vilken rättfärdighet bor", kunde inte ens bli en vacker fantasi eller en skön dröm, en underbar mental hägring, utan måste i all evighet vara som ett "intet" i universum, helt bortsett från att det med en sådan identitet skulle omöjliggöra det bestående kretsloppet och således allt liv. Och det "någots" manifestation som i dag utgör världsalltet, de levande väsendena och Gudomen skulle därmed vara ett evigt absolut "intet". Men världsalltet, de levande väsendena och Gudomen är inte ett evigt "intet", utan ett "evigt något". Därför får vi vända tillbaka till vår analys av "den högsta elden", "kärleken till nästan" eller den nya formen av sexualitet som så avgjort är oumbärlig i världsalltets eller livets eviga fortbestånd.

Föregående

Nästa