Martinus: Livets Bog, del 4, st 1145

1145. Men även om hela den stora sympatiyttring som i jordmänniskans mentalitet börjat utvecklas utanför "den enpoliga sexualitetens" område, således inte är "älskog" eller medveten strävan efter att uppnå en parningsakt eller sexuell kulminationsutlösning mellan "hanväsendet" och "honväsendet", kan den ändå inte frikännas från att vara "sexualitet". Men den har alltså sin rot i en annan organisk struktur än den som frambringar "älskog" mellan "han-" och "honväsen". Att det ligger en organisk struktur bakom den, kan inte förnekas eftersom alla medvetandemässiga yttringar endast kan förekomma som en produkt av en sådan struktur. Det är helt naturligt att den relativt nya organiska struktur som "sexualiteten" bakom "kärleken till nästan" utgör, inte är så stabiliserad eller så helt har trängt igenom medvetandet som "den enpoliga sexualitetens" organiska struktur, vilken ju genom tusentals och åter tusentals liv varit det centrala i jordmänniskans medvetandetillstånd och livsföring. Medan denna sistnämnda struktur ju i allra högsta grad är "C-vetande" eller automatfunktion – så att till och med de så kallade "oskäliga djuren" till hundra procent kan praktisera den fysiskt utan någon inlärd anvisning eller vägledning – är den förstnämnda strukturen ännu i utomordentligt hög grad endast "A-" och "B-vetande". Det betyder att den ännu huvudsakligen endast är en tankeföreteelse i det vakna dagsmedvetandet, vilken ännu inte kan komma till en fullkomlig praktisk kulminationsutlösning på det fysiska planet eller i den fysiska organismen. Jordmänniskan representerar med andra ord två sexualorganiska strukturer, av vilka den ena för länge sedan har passerat kulminationen och därför nu befinner sig i degeneration, medan den andra endast är i sin första början och håller på att utvecklas mot sin kulmination. Den första har, eftersom den existerat under så lång tidsrymd, fått särskilda organ utvecklade för sin kulminationsutlösning (könsorganen), medan den andra ännu inte alls har några färdiga fysiska organ för sin kulminationsutlösning, utan endast är i färd med att omskapa sin organism för detta ändamål. Medan den förstnämnda sexualformens kulminationsutlösning därför sedan länge är faktum och verklighet i väsendets vakna dagsmedvetande, är den andra sexualformens kulminationsutlösning på grund av den alltjämt felande utlösningsförmågan ännu inte någon verklig realitet eller upplevelse i jordmänniskans vakna dagsmedvetande eller på det jordiska, fysiska planet. Och det är just därför vi i den jordiska människan ser ett väsen som inte är något renodlat "djur", och heller inte är någon renodlad "verklig människa".

Föregående

Nästa