Martinus: Livets Bog, del 4, st 1147

1147. De vetenskapliga och konstnärliga intressena är således något som inte är speciellt "djuriskt" – de utgör tvärtom något som är speciellt "mänskligt". Väsendet kommer alltså under sin utveckling till en punkt då det börjar "fria" till och förena sig med dessa intressen, som därigenom blir ett slags oäkta "sidomake". Det är självklart att ett sådant oäkta "sidoäktenskap" inte kan undgå att ställa krav på sin upphovsman. Och då det så småningom blir ett livsvillkor för konstnären eller vetenskapsmannen att uppfylla dessa krav, kan han omöjligt bli lycklig eller uppleva normal livsglädje eller livslust, om han inte uppfyller dem. Men då detta omöjligt kan ske utan att utveckla energi eller livskraft, kan kraven alltså inte uppfyllas utan att sådan energi eller livskraft i motsvarande grad går förlorad för uppfyllandet av det äktenskapliga kravet. Eftersom det fullkomliga äktenskapliga kravet uteslutande måste vara att den ena partnern ger sig själv till hundra procent åt den andra partnern i äktenskapet, kan detta väsen omöjligt uppfylla ett hundraprocentigt fullkomligt äktenskap när en del av dess livslust enbart kan manifesteras genom att dess konstnärliga eller vetenskapliga intressen uppfylls. Den stora konstnären, den stora vetenskapsmannen, det stora geniet, är alltså i äktenskapligt hänseende, det vill säga i den djuriska parnings- eller makeprincipen, ett mycket starkt degenererat väsen. Men då verkligt ädel konst eller vetenskap i absolut mening endast kan existera som ett direkt kollektivt eller gemensamt gott inom mänskligheten, med andra ord till sist endast kan vara uttryck för eller identiskt med "kärlek till nästan" och därmed vara uppfyllelsen av lagen för tillvaron, är geniet eller konstnären, om än en degenererad äkta make, dock en "större människa". Detta sista gäller naturligtvis bara inom hans genis område. På andra mentala områden kan han ju fortfarande vara ett högst ofullkomligt väsen, ja, kanske till och med ibland stå på gränsen till det amoraliska. Men här ska de törnar eller bittra erfarenheter som det amoraliska oundvikligen skapar för väsendet så småningom förädla det och föra upp dess moraliska sida i nivå med den moral som det redan kunnat utveckla inom sitt geniala konstnärliga kunnande.

Föregående

Nästa