Tillbaka till startsidan
Livets Bog, del 4
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram
Allkärleken och tillkomsten av väsendets insikt
1153. Allkärleken är således naturens eller livets högsta och sista facit och det absolut enda som kan betinga att "allt är mycket gott". Denna "allkärlek" eller "kärlek till nästan" utgör en viss bestämd kombination av alltets grundenergier. Dessa måste således hållas i ett visst bestämt utmätt förhållande till varandra, så att varje energis vibration eller insats blir så uppmätt att den blir till fördel för detta sista och stora facit. Men det enda som kan bringa energierna till denna bestämda kombination är det levande väsendets viljeföring, som i sin tur leds av väsendets insikt om "behag" och "obehag". Denna insikt befordras genom sinnena, det vill säga genom organismens beröring med de omgivande energierna såsom medväsendenas och naturens yttringar. Beröringen med dessa yttringar fortplantar sig genom individens organism och de däri befintliga sinnena och skapar reaktioner; dessa reaktioner förnimmer individen som antingen "behag" eller "obehag". Och denna bedömning av vad medväsendena och naturen uttrycker är detsamma som individens insikt eller livsuppfattning.
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram