Martinus: Livets Bog, del 4, st 1160

1160. Det är inte Bibelns uppgift att ge detaljerade vetenskapliga analyser av skapelseprocessen för den högintellektuelle – detta väsen kan ju endast hjälpas genom "hjälparen, den heliga anden". Bibelns uppgift är enbart att framlägga skapelseprocessens och livsmysteriets huvudpunkter eller huvudanalyser i symboler eller liknelser, det vill säga i en form där dessa analyser eller bärande punkter liknas vid något som det med föga intellektualitet begåvade väsendet redan känner till. Vi ser således att livets högsta facit överallt i Bibeln endast är tolkade i bilder eller ord som annars bara uttrycker ting som förekommer inom det ointellektuella väsendets dagliga horisontområde. Därigenom har skapelsens samlade tidsrymd blivit till "sex dagar" i stället för de "sex stora utvecklingsepoker" som den i absolut mening representerar. Det ointellektuella väsendet, som bara kan förstå Gudomen efter sin egen måttstock och därför enbart kan se "skapelsen" som ett "mirakel", skulle omöjligt kunna begripa att "skapelsen" av "människan" eller "skapelsen" av något över huvud taget skulle behöva en så omätlig tidsrymd för en Gudom. Det är således ofattbart för detta väsen att Gudomen, Försynen eller naturen behövde miljoner och åter miljoner år för att skapa till exempel "ljuset", det vill säga den sol- eller eldtillvaro som varje klots första framträdande på det fysiska planet måste genomgå. Att berätta för detta väsen att tillblivelsen av jordens tillstånd som "land" och "hav" likaså tog miljontals år, och att även tillkomsten av växtvärlden, djurriket och själva människoriket är miljonåriga företeelser, skulle inte ge ett sådant väsen något särskilt stärkande eller stimulerande begrepp om en "allsmäktig" Gudom. En Gudom som inte ögonblickligen kunde skapa eller rent av trolla fram tingen ur ett "intet" på stående fot eller inom en för det ointellektuella väsendet fattbar tidsrymd, kunde ju inte vara "allsmäktig". För att förklara varför tingen inte kan skapas snabbare krävs vetenskapligt detaljerade analyser, och det är just sådana som det är omöjligt för ett primitivt, ointellektuellt eller naivt väsen att arbeta med eller förstå. Det ointellektuella väsendet är däremot rent "instinktmässigt" inställt på att tro på en "allsmäktig" Gudom eller en allt behärskande försyn i en eller annan gestalt, men då naturligtvis som det naiva väsendets egen avbild plus med förmåga att göra "mirakel". Tingen måste ögonblickligen lystra till denna Gudoms ord och tankar. I annat fall kan det naiva eller primitiva väsendets hjärna och uppfattningsförmåga omöjligt acceptera denna gudom.

Föregående

Nästa