Martinus: Livets Bog, del 4, st 1161

1161. Den naiva eller primitiva naturmänniskans inställning till Försynen är således något rent organiskt som endast kan ändras genom utveckling. Det är resterna av ett tidigare "kosmiskt medvetande", som nu i den nya spiralens första zon finns medfött i väsendets nattmedvetande, dock utan att vetenskapligt eller detaljmässigt kunna tränga fram till väsendets vakna dagsmedvetande, och som därför här bara kan förekomma som en orubblig "aning" om en "allt behärskande försyn". Det som för väsendets primitiva sinnen tycks ge en annan bild av Försynen är det helt oemottagligt för, eftersom det omöjligt kan fatta en sådan bild. Om detta väsen i sitt ointellektuella tillstånd ska kunna fatta en vaket dagsmedvetandemässig tolkning av denna allsmäktiga Gudom, får därför tolkningen minst av allt vara en bokstavlig, vetenskaplig, detaljerad analys av de många miljoner år eller stora tidspanoraman som skapelsen på detta sätt är uttryck för. Både skapelsen och Gudomen skulle då vara i allra högsta grad onaturliga för väsendet, ja, till och med "osanna" och därmed absolut oacceptabla. Men betecknas tidsperioderna som "dagar", blir det för ett ointellektuellt väsen genast mening i tolkningen. Vad en "dag" är vet väsendet. En sådan tidsperiod kan det överblicka och kommer på så sätt i kontakt med den verkliga sanningen.

Föregående

Nästa