Livets Bog, del 4
Principen för väsendets fysiska synförmåga upprepar sig i förnimmelsen av spiralkretsloppet
1163. När det ointellektuella eller primitiva väsendet inte kan förstå en högintellektuell tolkning av sanningen, måste det ju få en mindre intellektuell utredning, det vill säga en för dess utvecklingsstegs intellektuella oförmåga särskilt avpassad tolkning av sanningen, utan att denna därigenom i sin innersta grundanalys tar skada eller blir till "osanning". Den absoluta sanningens högintellektuella analys är livets största ljus. Och inför ljus i allmänhet måste ju ögat – det främsta organet med vilket man kan förnimma dagens ljus – anpassas. Denna anpassning sker genom pupillens utvidgning och sammandragning. När ögat träffas av starkt ljus, blir det bländat till dess att pupillen har dragit sig samman så mycket att ljuset kan tålas och man kan se, liksom motsatsen är fallet när man plötsligt står inför ett svagare ljus. Då blir synförmågan också försvagad tills pupillen utvidgat sig så mycket att det åter blir god kontakt mellan väsendets synförmåga och ljuset. I det första fallet blir allt till ett ljus utan detaljer, i det andra fallet blir det till ett mörker utan detaljer. Och det är denna princip som också gör sig gällande när det levande väsendet betraktar och upplever den absoluta sanningens allt genomträngande eviga ljus. När väsendet i spiralens stora gudomliga mentala ljuszon (den gudomliga världen) börjar dras till kontraster till detta ljus, det vill säga till det mentala mörkrets högsta kulminationszon (djurriket eller den dräpande principens domän), kan det inte i de första zonerna se detaljerna i "mörkret" förrän det skett en långsam "tillvänjning" av dess sinnen. Men steg för steg, allteftersom "tillvänjningen" till mörkret blir större, skingras detta och detaljerna i dess zoner uppenbarar sig. När väsendet åter dras bort från mörkrets zoner och till ljusets regioner, kan det heller inte genast se ljusets detaljer förrän tillvänjningen efter hand ökar. Och vi har hela den fysiska synförmågans princip upprepad för oss i själva spiralkretsloppet. Detta utgör alltså i sin huvudprincip endast en "tillvänjning till ljus" och en "tillvänjning till mörker".