Tillbaka till startsidan
Livets Bog, del 4
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram
Väsendets "nakenhet" och världsåterlösningsprincipens nödvändighet
1172. Denna förlust av "självständighet" är "Adams" och "Evas" eller det levande väsendets allra första späda upplevelse av att vara "naken". Denna form av "nakenhet" är alltså detsamma som "hjälplöshet". "Hjälplöshet" åter, är i princip detsamma som "barnslighet". Varje form av "syndafall" (begär efter motsatsen till den livsform som man kulminerar i) måste således orubbligt föra med sig upplevelsen av en "barnslighet" eller en svaghet i den nya tillvaroform som man i kraft av sitt begär har börjat träda in i. "Adam" och "Eva" är således spiralkretsloppets verkliga "barn" eller "omogna" väsen, väsen som inte kan vara "självständiga" eller kosmiskt sett klara sig själva. Därför behövs det på dessa två väsens stadier en "föräldraprincip" i form av en "Gudom" eller "evig Fader", som med sin "världsåterlösningsprincip" kan "vägleda", "uppfostra" och "fullkomna" den "barnsliga Adam" och "Eva", "det levande väsendet" eller "gudasonen". För att vara ett "levande väsen" som kan motsvara sin höga identitet och värdighet som "son av guden", måste väsendet naturligtvis vara ett "självständigt" väsen, ett väsen som kan skilja mellan "gott" och "ont", ett väsen som är "ett" med sin gudomlige Fader. Men för att det osjälvständiga och barnsliga väsendet ska kunna nå detta högintellektuella och fullkomliga tillstånd, måste det ju "lära", "göra erfarenheter", "se" och "uppleva" på nära håll och därmed tillägna sig ett "förstahandsvetande". Och är det inte på grund av denna absolut nödvändiga omständighet som det måste finnas en "orm" som kunde tala om för detta väsen, som var nästan helt utblottat på kunskapen om "gott" och "ont", att om det bara åt av "kunskapens träd", skulle det bli som Gud själv och kunna skilja mellan "gott" och "ont"?
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram