Martinus: Livets Bog, del 4, st 1176

1176. Bibelns "Adam" och "Eva" var alltså en livsform eller det levande väsendet på ett stadium, där det utgjorde ett om "gott" och "ont" helt ovetande väsen som levde i stor fred och harmoni med sin art, sina medväsen och sin närmaste omgivning, så att denna omgivning och hela väsendets tillvaro var ett "paradis", en "Edens trädgård". Och av detta kan vi se att Bibelns berättelse om det levande väsendets första framträdande på jorden alls inte är en samtida berättelse, utan en berättelse som kommit till först tusentals, för att inte säga miljontals år senare, ja, vid en så sen tidpunkt att hela "ormens" mission, världsåterlösningens idealisering av den djuriska principen, hade spelat ut sin roll. När Bibelns första ordformer eller meningar blev till, hade "Adam" och "Eva" (i detta fall jordmänskligheten) redan ätit så mycket och så länge av "kunskapens träd", att denna funktion och livsform hade blivit inte blott till en av "ormen" inlärd teori som man med spänt intresse börjat leva efter, utan även till ett realistiskt och allt behärskande "C-vetande" eller en automatfunktion. Överträdelsen av livslagarna hade blivit en allt besegrande makt bakom väsendets viljeföring. Väsendet hade redan på den tiden blivit ett begynnande geni i att dräpa, mörda, lemlästa, föröda, hata och tillintetgöra. Sådant var väsendet självt, sådana var dess föräldrar och barn, kort sagt, dess nästa, dess omgivning. Väsendet kunde verkligen ända till övermått mätta sig med "frukterna från kunskapens träd".

Föregående

Nästa