Martinus: Livets Bog, del 4, st 1177

1177. Men att till övermått äta sig mätt av en viss frukt eller ett visst födoämne, skapar ovillkorligen leda inför denna frukt eller detta njutningsmedel. Bibelns berättelse om detta tillstånd visar ju också i allra högsta grad hur mätt man var av att "äta av den förbjudna frukten". Det är dock inte i särskilt upphöjda ordalag som Bibeln skildrar detta jordmänsklighetens framträdande. "Ormen", världsåterlösningsprincipens första uppenbarelse, kallas i Bibeln för "djävulen" och beskrivs som Gudomens och därmed jordmänniskans värsta "fiende". Det levnadssätt som denna uppenbarelse förde in jordmänniskan i betecknas som "syndafallet", och de väsen som framträdde i kontakt med detta som "syndare". Hela tillvaron, allt "ätande av kunskapens träd" och de därav utlösta verkningarna, beskrivs som en "förbannelse". Vi ser således att Bibeln ger uttryck för en till leda gränsande mättnad av "ätandet av kunskapens träd". Från dess ord och meningar utstrålar enbart antipati, ja, rent av "förbannelse" mot "Adams" och "Evas" första begynnande dragning till "den förbjudna frukten" och alla därmed förbundna obehagliga verkningar. Den är, som påpekats i Livets Bog, stycke 977, i utomordentligt hög grad partisk för ljustillvaron och åtlydnaden av Guds förmaning eller befallning till "Adam" och "Eva" och välsignar denna tillvaroform i samma mån som den förbannar att "ormen" förledde "Eva".

Föregående

Nästa