Martinus: Livets Bog, del 4, st 1178

1178. Men "ormen" hade ju rätt. Den hade inte sagt ett enda osant ord. Och då den inte hade sagt eller uttryckt något som inte stämde, var den ju i allra högsta grad en uppenbarelse av "sanningen". Det är detta som gör det till faktum att "ormen" var identisk med själva världsåterlösningen. Ty en idealiserande uppenbarelse av den absoluta sanningen kan endast vara identisk med världsåterlösningen, det vill säga med den kraftmanifestation i naturen, livet eller Guds medvetande som har till uppgift att leda väsendet ut ur det som det känner leda vid, det som det förnimmer som ett olyckligt öde, och in i mättnaden av det som det känner hunger eller begär efter, en mättnad som väsendet då bara kan känna som en välsignelse, som ett lyckligt eller ljust öde.

Föregående

Nästa