Martinus: Livets Bog, del 4, st 1246

1246. Vad ska då samhället göra med de "amoraliska" väsendena eller "förbrytarna"? Samhället ska först och främst lära sig förstå att "förbrytarna" inte är "förbrytare" eller "amoraliska" väsen, utan fullständigt normala uttryck för de nivåer på utvecklingsstegen som de representerar eller tillhör, precis som den juridiskt laglydiga och ansedda medborgaren inom staten är ett uttryck för det utvecklingssteg han eller hon representerar. Skillnaden är endast att den sistnämnda representerar själva statens steg eller plats på utvecklingsstegen. Statens utvecklingssteg är denna medborgares mentala hemvist. Det är således alldeles självklart för honom eller henne att vara helt i kontakt med statens ledande moraliska ståndpunkter, så mycket mer som det är väsen på detta steg som har skapat statens lagar. Helt annorlunda förhåller det sig ju med alla de väsen som ännu inte befinner sig på detta steg, men ändå är födda inom samma stats fysiska område och därför måste underkasta sig statens juridiska lagar eller samhällsordning. I den mån som statens steg ligger över dessa väsens utvecklingssteg, blir det allt svårare för dem att ha den uppfattning om moral och rättvisa som statens lagar representerar, i och med att de organiskt och därmed mentalt sett är bundna vid den uppfattning av moral och rättvisa som gäller på deras eget steg. Då de således tillhör en helt annan medvetandenivå, där upplevelseförmågan dikterar en annan syn på liv och levnad för dem än den syn som dikteras av upplevelseförmågan hos de väsen som är i kontakt med samhällets steg, betyder detta alltså att dessa "yngre själar" i utvecklingen måste göra våld på sitt eget "rättsbegrepp", sin egen medfödda "moraluppfattning", om de ska kunna vara i kontakt med samhällets lagar och undgå samhällets "hämnd" eller "straff" och stämplingen av sin person som "förbrytare".
Det är naturligtvis självklart att livet blir mycket svårt för sådana "yngre själar". De väsen som befinner sig på själva samhällets eget utvecklingssteg, och för vilka samhällslagarna uttrycker det som de själva uppfattar som "rättvisa", kan lätt vara "laglydiga" och därmed "hederliga", "aktningsvärda" och "goda samhällsmedborgare". De behöver ju bara leva sitt eget liv, följa sina egna medfödda böjelser, som ju precis passar in i eller uppfyller den auktoriserade moralen. De har en medfödd antipati mot samma företeelser som staten förbjuder. Om däremot deras "yngre bröder" i utvecklingen och samhället också lever sitt eget liv och uppfyller det som för dem är "moral" och "rättvisa", blir de alltså "straffade" för detta levnadssätt. De måste därför med all kraft kämpa för att vara i kontakt med något som andra kallar "moral", "rättvisa" och "hederlighet", men som helt strider mot deras egen uppfattning. Eftersom de av hjärtat bara kan acceptera ett vetande som är i kontakt med deras egen "uppfattning av moral" eller "rättvisa", blir här Kristi ord på korset till vetenskaplig sanning: "De vet inte vad de gör."

Föregående

Nästa