1250. Ja, men vad är det då för nytta med den här framlagda analysen om att "förbrytare" inte är "förbrytare", utan är "yngre själar" i utvecklingen som inte vet vad de gör, och att det är "orätt" att "straffa" dem? Jo, analysen är till mycket stor nytta för det väsen som i dag börjar älska sin nästa, börjar få en så stor intellektuell talang, att han eller hon kan förstå livets "kosmiska analyser" eller vetenskap, och för vilket det bjuder starkt emot att vara med om att till exempel "döma" dessa "yngre bröder" till att "straffas" eller "tuktas" eller på annat sätt utsättas för ohälsosamma skador på kropp och själ. Så länge människorna inte helt förstår sitt eget väsen, måste de auktoritativa myndigheternas bestämmelser och uppfattningar, såväl inom det religiösa som inom det rent materiella, nödvändigtvis vara människornas mentala kompass eller rättesnöre, även om deras hjärtan på vissa områden våndas då de eventuellt måste underkasta sig dessa myndigheters auktoriserade, juridiska och religiösa paragrafer. Man känner "samvetsförebråelser" om man inte rättar sig efter eller följer dessa paragrafer, liksom man också känner "samvetsförebråelser" och kommer i disharmoni med sig själv, om man praktiserar eller följer dem. Ens mentala hållning kommer således att vara ett flämtande ljus som hotas än av en livsfarlig vindpust från ena hållet, än av en lika farlig vindpust från det andra hållet. Om man inte lyckas få ett tillräckligt starkt värn för sitt mentala tillstånd eller sitt mentala ljus, kan det lätt medföra att man, i stället för att vara en klart lysande låga, blir ett ljus som bara kan osa och lukta illa. Det mentala ljuset kan endast fås att stråla när det värnas av en kraftig vilja. Men en kraftig vilja kan endast finnas där den vilar på ett absolut säkert mentalt underlag. Ett säkert mentalt underlag kan absolut endast finnas där man förnimmer sig själv vara i absolut kontakt med "rättfärdigheten". Denna kontakt åter kan bara vila på antingen en absolut "tro" eller ett absolut "vetande". När man inte orubbligt "tror" på sitt handlingssätt som "rättfärdigt" eller inte "absolut vet" att det är "rättfärdigt", kan man bara vara ett vacklande eller vajande rö för livets stormar. Det är då som man bland annat ropar till himlen: "Vad ska jag göra för att bli salig?"
      Och är det inte i dag så, att det finns tusentals och åter tusentals människor som inte gärna vill vara soldater, inte gärna vill vara skarprättare, ja, är det inte många som inte ens kan dräpa djur och äta kött och annan grov animalisk föda, därför att det bjuder dem så emot att göra detta, samtidigt som de blir olyckliga för att de känner sig nödsakade att i många fall eller i stor utsträckning ändå gå med på det, eftersom de auktoriserade myndigheternas föreskrifter, juridiska och religiösa paragrafer samt flockens mening, skick och bruk kräver det och pekar ut var och en som avviker från detta som "lagöverträdare", "förbrytare", "särling" eller rent av som ett "abnormt" väsen. För att inte ge vika inför ett sådant motstånd, måste man med nödvändighet äga en vilja som är rotfäst antingen i en orubblig "tro" på eller i ett lika orubbligt "vetande" om att ens synsätt varken är "brottsligt" eller "abnormt", utan enbart "rättfärdigt".