Martinus: Livets Bog, del 4, st 1261

1261. En sådan utlösning av dominerande makt och brutal överlägsenhet som besjälade dessa väsen, kan till sist endast balanseras genom att det för dem själva skapas ett förtryck och missbruk av samma slag som de utlöste gentemot andra väsen. Men de kan inte bli föremål för upplevelsen av en sådan balans, det vill säga återgäldande av sitt kärlekslösa förhållande till omgivningen eller sin nästa, i den zon där de representerade de högsta bestämmande makthavarna. Eftersom alla de andra väsendena så att säga var dem underlägsna, skulle det ju inte finnas någon möjlighet att i deras egen zon göra dessa makthavare till förtryckta väsen. Naturligtvis skulle de kunna uppleva karma i form av kroppsliga besvärligheter eller sjukdomar, men dessa vore då inte återgäldande av förtryck av andra väsen.

Föregående

Nästa