Martinus: Livets Bog, del 4, st 1265

1265. Nej, vi kan alltså inte undgå att erkänna det oföränderliga i energiarternas eller ämnenas fasta reaktionsförmåga. Det förhållandet att ett ämne oföränderligt verkar med sin speciella reaktionsförmåga och för evigt smakar på ett visst sätt, är giftigt eller förstör eller är användbart för det ena eller andra, är fundamentet för allt medvetandeliv och allt skapande. Allt medvetandeliv består ju i detta enda: att uppleva hur reaktionerna av ämnena eller energierna verkar på det ena eller det andra. Finns det någon annan form av livsupplevelse? Hur skulle det vara möjligt att uppleva erfarenheter på något annat sätt? Är det inte just på grund av ämnenas permanenta eller ständigt närvarande reaktionsförmåga som vi är i stånd att utnyttja dessa reaktioner i vårt skapande? Är det inte på grund av dem som vi före ett särskilt skapande kan planlägga detta? Gäller det inte för såväl en husmor i den dagliga matlagningen som för byggnadsingenjören i hans planläggning av ett stort ingenjörsarbete? Vad är en kokbok annat än en förteckning över "ämnenas verkningar" eller reaktioner som husmodern kan använda i sin tillagning av närande föda. Och vad är ingenjörens planer över sitt arbete annat än en förteckning över kombinationer av "ämnens verkningar" som är nödvändiga eller med fördel kan användas i den påtänkta skapelsen? Men hur skulle väl dessa förteckningar och utarbetningar av planer kunna skapas, om inte ämnenas eller materialens reaktionsförmågor eller egenskaper existerade i förväg och vore kända som fasta, permanenta och av önskningar oavhängiga principer? Om inte dessa principer vore eviga eller oföränderliga, skulle således all skapelse, all manifestation och därmed allt medvetandeliv vara en absolut omöjlighet i universum.

Föregående

Nästa