Martinus: Livets Bog, del 4, st 1266

1266. Tack vare att alla existerande energiarters eller ämnens reaktionsförmågor är eviga, oföränderliga principer, blir det levande väsendets jag just med hjälp av dessa principer, det vill säga "lagen om orsak och verkan", i stånd att skapa eller manifestera. Det kan "söta" med "socker", "salta" med "salt", göra "surt" med "syra", "jäsa" med "jäst". Med "eld" kan det "bränna" och med "vatten" kan det "släcka" eld. Det kan kombinera flera eller färre ämnen eller energiarter och därigenom skapa "nya ämnen", med vilka det sedan kan skapa "nya verkningar", som i sin tur kan kombineras och nyttjas som "medel", "redskap" eller "orsaker" till "nya verkningar", och så fortsätter det. Och det är på detta sätt som jaget är i stånd att upprätthålla den kombination av ämnen eller energiarter som utgör dess organism. Vad är denna annat än en kombination av ämnes- eller energiarter, med vilka jaget kan skapa nya "energiarter" eller "verkningar"? Det är jagets särskilda kombination av dessa nya verkningar som vi känner till som dess mentala struktur, dess karaktär, dess begär och handlingar eller kort sagt hela dess samlade reaktionsförmåga inför de omgivande väsendena och tingen. Och genom sin samlade reaktionsförmåga blir det självt ett slags "ämne" för sin omgivning.

Föregående

Nästa