1279. Det är möjligt att man här vill hävda att jorden är en massa som tidigare slitits bort från solen, och i själva verket alltså bara är ett brottstycke av solen, och som till följd av denna bortslitning och dess lilla format och materiemassa i förhållande till solen naturligtvis måste bli snabbare avkyld än själva solens massa. Men även om så varit fallet för jordens del, kan det inte förändra något i jordens själva utvecklingsprincip eller dess identitet som "levande väsen". Alla klot har ju så att säga slitits bort från större solar eller eldmassor, med vilka de varit förbundna under övergången från andlig till fysisk strålmassa. Att något har varit förbundet med en större massa av samma slags materia, är ju ingen garanti eller något bevis för att den lösslitna delen inte är självständig eller individuell. All cellutveckling försiggår genom delning. Många växter förökas också genom delning (sticklingar eller skott), och man kan inte neka till att fosterbildningen och det åtföljande avskiljandet av fostret från moderns kropp hos däggdjuren är en form av delning. En solmassa, som från en större solmassa slungas ut i rymden och som därefter inom sig rymmer alla betingelser för att bilda ett självständigt klot med levande, tänkande väsen, måste nödvändigtvis till sin princip erkännas vara något mer än rätt och slätt en skärva från en ituslagen, glödande och flammande mineralföreteelse. Den kan till sin princip inte jämföras med en skärva från ett lerfat, en kopp eller ett glas som gått i bitar. Sådana skärvor visar inga tecken på att kunna fortsätta en självständig utveckling fram emot ett organiskt, animaliskt liv. En delning av en kropp, som resulterar i ett fortsatt självständigt liv för varje enskild del som genom delningen avskildes från moderkroppen, kan inte vara något annat än en form av "födelse".