Martinus: Livets Bog, del 4, st 1285

1285. Men då grundenergierna och de ur dem utlösta ämnena eller materierna liksom den nu nämnda "moderenergin" eller "skaparförmågan" inte helt täcker det levande väsendets upplevelse, och det därför i denna ständigt finns en faktor som inte på något sätt kan uttryckas eller tillfredsställas genom insikten om dessa två nämnda faktorer, måste det levande väsendet ständigt förbli en olöst gåta, förbli mystik, så länge man endast räknar med materien och skaparförmågan. Förutom dessa två faktorer är nämligen det "något" närvarande, som bakom ämnena, energierna eller rörelserna och skaparförmågan "upplever" och "uppfattar" ämnena, rörelserna och skaparförmågan. Detta "något" kan i sig självt inte vara identiskt med materien, energierna eller skaparförmågan. En energi eller rörelse kan ju liksom skaparförmågan inte "uppleva" eller "uppfatta" sig själv. Dessa företeelser är alltid i sig själva osjälvständiga egenskaper och därmed "döda" företeelser, skilda från det "något" som dirigerar, behärskar och upplever dem. Vi kommer här alltså återigen fram till "det gudomliga något" eller jaget i det levande väsendet. Och då vi ser att ämnena, energierna eller de så kallade "naturkrafterna", som utgör vår omgivning, arbetar planmässigt eller ändamålsenligt till gagn för själva helheten på samma sätt som varje enskilt organ eller varje normal företeelse i vår egen köttsliga organism, blir vi därmed vittne till att även den värld eller det universum som omger oss i princip utgör en stor "organism", i vilken varje enskilt väsen, varje enskild energikombination, varje enskilt ämne etc., är en för helhetens existens nödvändig specialföreteelse. Men då denna organism således avslöjar eller uppenbarar samma planmässighet och ändamålsenlighet som vår egen organism, och då ändamålsenligheten uteslutande kan existera som ett resultat av tänkande, och tänkandet i sin tur endast kan existera som en egenskap hos ett jag, blir det här klart för oss, att den organism som universum eller världsalltet utgör också måste ha ett "jag". Och här är vi således åter vid den grundval på vilken det kan dokumenteras att universum eller världsalltet är "ett levande väsen", och att det gamla ordet om Gudomen och de levande väsendena är sanning när det säger: "I honom är det vi lever, rör oss och är till."

Föregående

Nästa