Martinus: Livets Bog, del 4, st 1286

1286. Vi har nu nått så långt i vår analys av "det eviga livet" att vi fått en fundamental överblick över själva "syndens" eller "mörkrets" struktur. Vi har genom fundamentala fakta kunnat poängtera, att det som nu i årtusenden av jordmänniskorna uppfattats som "syndafall", "förbrytelse" eller "hämnd" och "förföljelse", och följderna av det – lemlästning, olycka, sorg och sjukdom, eller allt det som tillsammans utgör den dräpande förmörkelsen av lyckans sol för de levande väsendena – är en verkligt gudomlig anordning i den eviga världsplanen och inte ett "djävulskt" påfund av ett mäktigt mörkt väsen eller en "fiende" till Gudomen. Vad är då det samlade "syndafallets" struktur eller "mörkret"? Vilket inflytande har det på det levande väsendet eller den evige gudasonens upplevelse av livet?
Ja, vi har genom livets eget tal sett att den evige gudasonen enligt sin egen önskan tiderna igenom har "ätit av kunskapens träd" så länge och så intensivt och därigenom fått sitt dagsmedvetande överfyllt med så många "facit" om materien eller "de döda tingen" (rörelsekombinationer eller skapade ting), att det i detta dagsmedvetande inte blivit någon plats över för facit eller vetande om "de levande tingen" (jaget, dess övermedvetande och andliga struktur som ett "levande väsen"). Vi har alltså sett gudasonens struktur i form av "skapelsen av Eva" eller tudelningen av "Adam" i de två könen: "det speciella hanväsendet" och "det speciella honväsendet", varefter gudasonen endast utgjorde ett "halvväsen" som var beroende av att äga det motsatta könet för att kunna uppleva något av sitt ursprungliga gudomliga eller himmelska ljus. Endast i de ögonblick då detta "halvväsen" kunde bli "ett" med ett annat "halvväsen" av motsatt kön, kunde "paradisets strålar" eller strålarna från gudasonens ursprungliga överjordiska liv och väsen förnimmas i den fysiska tillvaron. Det blev därför ett livsvillkor för gudasonen att äga ett sådant väsen av motsatt kön, så att han alltjämt kunde uppleva denna lilla gnista av sitt ursprungliga himmelska tillstånd. Men därigenom kom "äganderätten", och med den "kampen för tillvaron" ("I ditt anletes svett …") samt "svartsjukan", "avunden" och "hatet" och därmed "hämnden", "olyckan" och "sorgen", in i gudasonens liv. Och gudasonen var i sin yttre manifestation inte längre sin Faders like eller "Guds avbild", liksom hans värld inte längre var "Guds rike". Han var nu i egenskap av ett "speciellt hanväsen" eller ett "speciellt honväsen" en individ som förflyttats till en värld med hundratals rivaler om tillgången till den sparsamma resten av det "himmelska ljus", som kunde upplevas genom det motsatta könet.

Föregående

Nästa