Martinus: Livets Bog, del 4, st 1289

1289. Det bör dock uttryckligen påpekas och fastställas att analysen här ovan inte vill vara ett uttryck för att det inte skulle finnas humana, älskvärda och kärleksfulla människor inom den så kallade "höga sociala" eller ekonomiska ställningens medvetandezon. Tvärtom, här finns det självfallet också högt utvecklade människor. Och vi kan naturligtvis lika lite i denna som i någon annan zon "skära alla över en kam". Ja, vi vill ju alls inte komma någon eller något till livs. Det är inte för att förfölja eller förebrå något enskilt väsen som vi har framfört ovannämnda analys. Den enskilda rika människan av i dag har det ofta så ställt att hon tills vidare är nödsakad att förbli i sin sfär, även om hon eventuellt skulle önska en helt annan tillvaro. Att lämna denna sfär kan således vara oöverstigligt för hennes krafter, kan tills vidare vara ett större "ont" än att bli kvar i den. Här har hon kanske sin släkt och sina allra bästa vänner, sina "ståndsmässiga" förbindelser och sammankomster, liksom hela hennes uppfostran är anpassad till denna sfär. Att störta de rika människorna ut ur deras livskrets, är att störta dem i en avgrund. Varje system, varje komplex av lagar, som dikterar sådana människors plötsliga ekonomiska ruin eller förlust av egendom, representerar en brutalitet och kosmisk okunnighet som absolut inte är mindre än den som ligger till grund för det nuvarande systemets tusenåriga traditioner och auktorisation. Krösussystemets auktorisation och höga standard i dag har inte kommit till helt plötsligt, utan är helt och hållet tillkommet genom växt eller utveckling. Och utvecklingen gör inte några språng. Det finns inget barn som, för att snabbt bli vuxet, får lov att hoppa över så eller så många år av sitt resterande liv. Man kan inte bli trettio år genom att endast uppleva femton. På samma sätt blir man heller inte ett "invigt väsen" eller en "Kristus" genom att hoppa över det ena eller andra utvecklingstillståndet, det må vara den rike mannens sfär eller den fattige mannens, eller "den dräpande principen" i form av att inta medväsendenas kött och blod, eller samma princip i form av krigets och hatets domän. Varje politiskt eller religiöst system som är baserat på förståelsen härav, och därför, i kontakt med utvecklingens lagar, endast stimulerar och befordrar en human och gradvis förändring av samhällsförhållandena från ett mindre fullkomligt till ett mer fullkomligt tillstånd, kommer att få framgång. Varje system som däremot med överlägsen makt, med brutalitet och våld, plötsligt vill förändra ett samhälle eller en utvecklingssfär, uppnår endast liksom en uppdämning av en flod som förr eller senare kommer att spränga sina fördämningar och bana sig nya och ännu skadligare eller olyckligare vägar. Ja, floden kommer kanske att helt översvämma detta samhälle och orsaka dess totala undergång. Vår här gjorda analys av mörkrets sfär ska därför, som nämnts, absolut inte på något sätt vara en förföljelse av vare sig "den rike mannen" eller de "köttnjutande" väsendena, utan enbart utgöra en verkligt nykter och sann analys av förhållanden som bidrar till förverkligandet av den andliga "död" som skulle bli följden av "ätandet av kunskapens träd". Och verkligt "nykter" eller "sann" blir en analys endast då den på inget vis är kamouflerad eller utsmyckad, vare sig är överdriven eller mer eller mindre förtigen. Den analys vi har skildrat ovan visar således på de konsekvenser av att överträda lagen om kärlek till nästan som det nedärvda samhällssystemet ytterst ger möjlighet till, och såsom de verkligen av och till framträder. Men det är självklart att inte alla jordmänniskor representerar den högsta graden av överträdelse av denna lag som vår analys uttrycker, utan tvärtom mer eller mindre snabbt närmar sig den motsatta ytterpolen: iakttagandet av lagen om kärlek till nästan.
Vad gäller att äga stora materiella värden eller rikedomar, måste man således göra klart för sig att detta inte är uttryck för något särskilt ynnestbevis från Försynens sida, eller att man skulle åtnjuta särskild gunst hos Gudomen. Detta öde har man uteslutande därför att det är ett absolut oumbärligt led i ens utveckling. Att man är ett fattigt väsen materiellt sett, betyder å andra sidan naturligtvis inte att man fallit i onåd hos Gudomen eller Försynen. Detta öde är självfallet ett lika oumbärligt led i ens utveckling. Båda dessa former av öde ger ju gudasonen erfarenheter, utan vilka han omöjligt skulle kunna vara med om att bygga upp ett verkligt fullkomligt samhälle under mänsklighetens senare utveckling, helt bortsett från att han utan upplevelsen av dessa öden aldrig någonsin skulle kunna uppnå "invigningen" eller "den stora födelsen".

Föregående

Nästa