Martinus: Livets Bog, del 4, st 1292

1292. Här har vi nu nått fram till den stora kosmiska utsiktspunkt som bildar grundvalen för en helt ny världsepok i jordmänsklighetens historia. Medan såväl världsreligionerna som världsfilosofin hittills i stor utsträckning har varit baserade på "tron" på det "ondas" och därmed på en "djävuls" eller "djävlars" existens, kommer den nu begynnande nya världskulturen alltmer att se världsalltet och de där uppträdande situationerna som gudomliga, oumbärliga företeelser, utan vilka själva världsstrukturen och därmed skapelsen och upplevelsen av det fullkomliga livet skulle vara en absolut omöjlighet. Såväl världsreligionerna som världsfilosofin eller hela den jordmänskliga föreställningsvärlden ska här komma att gå samman med "den invigdes" eller världsåterlösarens perspektiv. Detta perspektiv eller denna utblick i form av andlig vetenskap eller kosmiska analyser ska här få övertrons och okunnighetens "djävlar" och deras förmenta "ondska" och det därav skapade "hämnd- och straffsystemets" terminologi, namn och uttryck – såsom "förbrytare", "syndare", "banditer", "slynglar", "onda människor" osv. – att försvinna från den jordmänskliga uppfattningssfären som nattens råa dimmor skingras för den uppgående solen. En ny era är således på väg att höja sig över jordens kontinenter och hav. En "ny himmel" och en "ny jord" växer fram ur den gamla världens ruinhögar. Där förr den dräpande principens vibrationer, energier eller svängningar i den gudomliga skaparprincipen eller jordklotets fullkomnande betecknades och uppfattades som "Guds vrede" och "harm", "Guds straff" och "hämnd" över "syndare", och där man slutligen rättfärdigar sitt eget anropande av sådana krafter med orden "helig vrede" och "rättfärdig harm", och i motsvarande grad sprider död och skräck i allt och alla som inte är till ens fördel, och som man därför inte kan tåla, där ska nu en våg av förståelse skingra alla förargelsens objekt. Jordmänniskans språk ska därefter bli en kärlekens strålande terminologi i sin rena form. Den jordmänskliga tungan ska övergå till att endast kunna uttrycka Gudomens egen utblick över världsalltet. Där förr okunnighetens och övertrons utlösning av den dräpande principens reaktioner, slagfältets explosioner, lemlästades och sårades dödsrosslingar, ångestskrin och klagorop ljöd i krigets mörka natt, och där i dag miljoner krigsgravar fuktas av tårar som de dödas anhöriga fäller över sina saknade kära, ska gudomliga röster ljuda, fredens välsignelse stråla, odödlighet bli till vetenskap och uppfyllelsen av lagen om kärlek till nästan bli till en självklarhet. I sanning, "allt är mycket gott".

Föregående

Nästa