Martinus: Livets Bog, del 4, st 1293

1293. Jordmänskligheten befinner sig således vid vändpunkten för den evige gudasonens nedstigande i mörkrets regioner. Den har nått till den zon där gudasonen är längst bort från sin Fader, borta från kunskapen om sin egen odödliga och höga identitet, borta från kunskapen om livets verkliga sanning, ja, så långt borta från kunskapen om sig själv och den absoluta verkligheten, att han blivit en andlig lösdrivare som bara känner till djurets råa och brutala maktprincip vid varje avgörande, och därför måste "äta tillsammans med svinen". Han har blivit ett "kosmiskt lik", som med stanken från sin okunnighets gudsförnekelse förpestar allt andligt eller verkligt kosmiskt liv omkring sig och själv håller på att kväva sin fysiska tillvaro i sin blodbesudling av det eviga budet: "Du skall älska Gud över alla ting och din nästa som dig själv." Mördande, lemlästande, skjutande, bombande, rånande, plundrande, skändande, hatande och hånande sin nästa, har han blivit en allt förtärande eldslåga från "helvetet". Medvetenheten om Gudomen är borta, livet är en tillfällighet och han själv ett "skapat ting". Så långt måste gudasonen ned i illusionernas eller mörkrets regioner för att bli ett "kosmiskt lik" eller för att uppleva livets motsats "döden".

Föregående

Nästa