Om den nedåt ledande organiska strukturens auktoriserade eller lagstadgade område vore avsett att utgöra en evig företeelse, vad skulle det då vara för mening med de stora ideal om kärlek till nästan som i århundraden förkunnats som statsreligion?
1300. Men vem är det som har satt denna tvångströja eller dessa mentala kedjor på den enskilda individen?Ja, här måste man ju svara att det har "profeterna" gjort, alltså av Gudomen utsända och genom ett visst slags "invigning" kvalificerade väsen, som hade den mentala överblicken över vad som var förutsättningen för den vanliga jordiska människans fysiska lycka.Och detta är ju till stor del helt riktigt.Men det behöver inte betyda att den här markerade gränsen för vad individen får och inte får, är en evigt oöverstiglig gräns, och att livet innanför denna gräns är det absolut högsta och fullkomligaste som över huvud taget kan existera eller upplevas.Om detta att vara "man" eller "hustru", att endast vara "ett speciellt hanväsen" eller "ett speciellt honväsen" med sådana väsens allra högsta förnimmelser av livet, vore det absolut fullkomligaste liv som kunde uppnås eller upplevas, till vad nytta vore då de höga ideal, de stora löften om fullkomlighet och upplevelse av "nirvana", "himmelriket", där man "inte tar till äkta", eller tillvaroformer baserade på fullständig kärlek till nästan mellan flockens individer inbördes som skänkts till jordmänskligheten genom de stora världsåterlösarna.Utgör inte kärnan i dessa ideal ett helt annat fundament för livslagar än de tidigare nämnda?Heter det inte här att "du skall älska Gud över alla ting och din nästa som dig själv"?Har det inte till yttermera visso poängterats att "detta är uppfyllelsen av hela lagen"?Och har inte dessa ideal blivit accepterade av miljoner människor eller av samfund med miljoner medlemmar?Har de inte i århundraden blivit förkunnade från tusentals talarstolar som "auktoriserad statsreligion"?