Martinus: Livets Bog, del 4, st 1303

1303. "Judarna" var som bekant "Guds utvalda folk", dock inte att förstå så, att Gudomen skulle ha särskilda "gunstlingar" eller "favoriter" bland nationer eller enskilda individer. Inför Gudomen är ju alla lika. Men Gudomen måste vägleda, undervisa, utveckla och leda de levande väsendena framåt i kretsloppet, såväl uppåt mot ljuset som nedåt mot mörkret. Och denna ledning kan inte ens en gudom utföra i kraft av – ingenting. Den kan enbart ske i kraft av "levande väsen". Som vi sett här i Livets Bog, är ju alla levande väsen Gudomens redskap. Och "det judiska folket" är "Guds utvalda" endast på så sätt att det blivit det folk i vilket "alla släkten på jorden skall välsignas". Detta åter betyder att det är ett folk som ligger före i spiralen eller utvecklingens kretslopp. Därigenom har det blivit ett folk, vars öde de efterföljande nationerna eller folken kan se tillbaka på. Dess öde är således blottlagt för hela den övriga världen. Då detta folk alltså är före den övriga världen, är världen genom dess historia i stånd att följa hela dess ödesdaning eller utveckling. Den övriga världens folk kan av detta folks öde se hur det går, när man i alltför hög grad missförstår sin identitet som "Guds utvalda folk" och tror att denna "utvaldhet" består i att man är kallad att vara ett "herrefolk", vilket i själva verket betyder att man är kallad att "styra och befalla" över alla andra folk i världen, och att dessa således bara ska vara ens "lydiga tjänare". Det innebär med andra ord att man behärskas av den fruktansvärda övertron eller inbillningen att världssamhället eller ett helt klots mänsklighet ska vara undertryckta slavfolk med undantag för en enda liten nation, som ensam – alltså i kraft av "Gudomens ynnest" – ska vara dessa slavfolks ägare eller suveräna herrar och förtryckare. Den stora huvuddelen av hela jordklotets mänsklighet skulle således bara vara leksaker i händerna på denna "herrenation", föremål för dess godtycke, dess ofullkomlighet, dess perversiteter, omoraliska lustar och begär. Tror någon att ett sådant tillstånd kan vara den "välsignelse" som Gudomen ämnat för "alla släkten på jorden" genom "Abrahams säd"? Tack vare den omständigheten att "det judiska folkets" plats i kretsloppet låg före de andra samtida folkens plats i detta kretslopp, kan vi se hur dess drömmar eller missuppfattningar om sin identitet som "Guds utvalda folk" har format dess mörka öde utåt, liksom vi sett att dess inre nationella lagar och ideal genom tiderna till slut har måst brista. Fruktansvärda besvikelser, förföljelser och lidanden, ett ohyggligt förtryck och liv i landsflykt och förnedring har kommit detta folk till del från den övriga världens folk eller "hedningarna". Det har alltså blivit förtryckt och förödmjukat av just de folk som det, genom sin tro att det var "Guds utvalda folk", tyckte sig stå högt över och ha rätt att styra och befalla över, vilket i detta fall närmast innebär: att affärsmässigt utplundra. På alla sätt har livet visat detta folk att det på inget vis var ett "herrefolk", inte var ett folk som av Gudomen var satt att bestämma och befalla över alla andra eller hade rätt att utnyttja sina medväsen på klotet som trälar eller objekt för sin uppenbara eller kamouflerade utplundring och traktan efter materiella värden, jordiskt gods och guld.

Föregående

Nästa