Martinus: Livets Bog, del 4, st 1305

1305. Och på samma sätt som "judarna", måste även de så småningom få genomgå förnedringens eller återgäldandets ragnarök eller domedag för att sedan bli lika geniala på de osjälviska områdena, såväl vetenskapens eller forskningens som moralens eller humanitetens områden, som de förr var geniala på det kamouflerade, själviska affärssystemets område. Var det för övrigt inte ett "judiskt geni" som visade sig för världen som en "Kristus"? Kan man tänka sig en större kapitulation av ett "herrefolk"? Kan man tänka sig en större början till en "nationalitetsdyrkans" undergång än att det i denna dyrkans egen krets föds ett allomfattande geni i "internationalism"? Mitt ibland ett folk, vars religion, tro och lagar endast hade förhärligandet av nationens själviskhet eller egoistiska begär till grund, föddes ett geni som blev ett mentalt källflöde, vars "levande vatten" skapade en sådan översvämning på de gamla mentala områdena, att det blev stor risk för att alla själviska ideal, såsom tillbedjandet och dyrkandet av nationen på "internationalismens" eller osjälviskhetens bekostnad och tron på att man var "Guds utvalda herrefolk", skulle komma att gå under i översvämningen. Det var därför inte så konstigt att denna "herrefolkstros" eller "nationalisms" ortodoxa överstepräster, fariséer och skriftlärda skyndsamt sökte stoppa denna källa, sökte avliva detta geni. Men "de visste ju inte vad de gjorde". De trodde att de, genom att dräpa geniets fysiska kropp och stänga in den i en klippgrav vaktad av starkt beväpnade krigare, hade försäkrat sig om "judarnas" position som "Guds utvalda folk". De förstod inte att källan var en odödlig ande, vars evigt rinnande mentala ström omöjligt kunde stoppas. De visste inte att den ortodoxa "judendomen" sedan länge var bestämd att gå under, att den hade förlorat sin fundamentala makt redan då Gud talade till "Abraham". De visste inte att det gudomliga löftet: "Genom dina ättlingar skall alla släkten på jorden välsignas", var Guds egen förkunnelse av den ortodoxa "judendomens" undergång, var dödsdomen över varje självisk "nationalism" och "herrefolksidé". De såg därför inte, att ju högre de hängde upp "Jesus från Nasaret" på korset på Golgota, ju mer de hånade och bespottade honom och hängde upp verkliga "förbrytare" omkring honom, desto mer öppnade de slussarna för "det levande vattnet". Och se, en väldig ström av detta gudomliga "vatten" forsade ut över världen, blev till mentala bäckar, floder och sjöar, inom vars områden de ortodoxa, själviska idealen och "herrefolksidéerna" eller tron på att man var "Gudomens favoriter" omöjligt kunde trivas, utan kom att förföljas och nedkämpas till döds.

Föregående

Nästa