Martinus: Livets Bog, del 4, st 1308

1308. Gamla testamentet med sina berättelser om krig och hjältemodiga krigsherrar, konungar och profeter är således ett stycke "psykologi", berättad som "världshistoria". "Det judiska folkets" historia har genom denna berättelse blivit "åskådningsundervisning" för hela den övriga världen. Detta folks liv och uppträdande, dess villfarelser, dess religiösa tro och inställning, utgör i princip samma liv, samma uppträdande, samma villfarelser och felsteg som alla andra folk i världen efter "det judiska folket" med nödvändighet måste genomgå. "Judarnas" öde är alla jordmänniskors absolut oundvikliga öde. Idén att man är ett "Guds utvalda folk", ett slags "herrefolk" på jorden, är ett för alla folkslag, för alla folkgrupper, för varje nation eller stat gemensamt kännetecken på en viss tid i deras historia, liksom idén att man har Gudomens "särskilda gunst" eller "ynnest" är något som den enskilda individen under en viss tid av sin passage genom kretsloppet också oundvikligen måste behärskas av. "Den bibliska åskådningsundervisningen" i form av "det judiska folkets" historia tillsammans med det öde som under senare århundraden kommit detta folk som nation och folkslag till del, har blivit en väldig demonstration av hur "högmod går före fall". Detta folks öde, dess tillvaro och framträdande, har ständigt varit en "vandring i öknen". Men denna "öken" har utvidgats till att utgöra hela världen. Skingrat, hånat och förföljt, bortjagat från sitt eget land av denna "ökens vilda stammar och horder", av de "hednafolk", de nationer i den övriga världen som det i sin tidigare felaktigt grundade stolthet ansåg sig vara högt höjt över, finner vi detta "judiska folk" djupt förnedrat, nästan "pariastämplat", och dess rasbeteckning blev till ett skällsord för varje "oblyg affärsman", "ockrare" eller "ekonomisk svindlare". I sanning, är inte detta Gamla testamentets evangelium för hela den nutida världens folk ett manande upprop att lyssna till? Ligger det inte en enda stor "åskådningsundervisning" i de gamla gudomliga orden: "Därför skall den som tror sig stå stadigt se till att han inte faller"? Vad ska annars den moderna världen med detta tusenåriga evangelium till, dess berättelser om ett folks övertro, dess starkt egoistiska självdyrkan, krig, förnedring och landsflykt, understött av dess mer eller mindre krigs- och erövringsvänliga profeter och hämndgiriga överstepräster, fariséer och skriftlärda? Är det inte så, att alla dessa personer går igen hos de senare, efterföljande staterna och folken? Ja, är inte de så kallade moderna nationernas hittills upplevda historia i princip en mer eller mindre trogen kopia av judafolkets historia och öde? Finns det över huvud taget någon stat av i dag som inte har haft "fariséer", intoleranta "skriftlärda" och "överstepräster", en "Kajafas", en "Judas" och en "Barabbas"? Finns det någon nation av i dag som inte har korsfäst en "Jesus av Nasaret", vilket i detta fall innebär "internationalismens" ideal, i tron att man därmed befäst "nationalismens" eller själviskhetens altare? Har inte de nutida moderna stormakternas framträdande välde en gång mer eller mindre skapats i kraft av tanken att de hade rätt att erövra eller ockupera de landområden, jordarealer och folk, tack vare vilka de i dag framträder som stormakter? Men tanken på att erövra eller ockupera en aldrig så liten del av ett annat folks rättmätiga område är ju identisk med "herrefolksidén". Vilket folk eller vilken individ är helt fri från denna idé? Nej, denna idé ligger mycket djupt hos alla levande väsen på det stadium i spiralkretsloppet, där jordmänniskan av i dag befinner sig. "Herrefolksidén", tron på rätten att med makt erövra landområden och folk, idén om att vara "Guds utvalda", är inte något speciellt kännetecken för judafolket eller den ena eller andra nationen, staten eller folkgruppen, lika lite som den utgör ett speciellt kännetecken för någon enskild individ. Däremot är den i sig själv ett kännetecken för ett bestämt steg på utvecklingsskalan. Den är en oundviklig följd av den oerfarenhet eller okunnighet om livets lagar som kännetecknar detta stadium. Absolut alla folk och alla enskilda individer måste gå igenom upplevelsen av denna okunnighet och övertro och dess verkningar i ödesdaningen. Hur skulle annars högmodet komma att "gå före fall" och den åtföljande visdomen bli till?

Föregående

Nästa