Martinus: Livets Bog, del 4, st 1310

1310. Gamla testamentets samlade evangelium är således uppenbarandet av ett bestämt avsnitt i kretsloppet eller i väsendenas utveckling. Det har därför heller aldrig någonsin varit avsett att gälla i eviga tider. Detta evangelium är alltså i själva verket endast ett uttryck för ett särskilt stadium på jordmänsklighetens väg mot Gudomen, mot fullkomligheten, mot den absolut verkliga, totala lyckan eller glädjen över att vara till. Att detta är riktigt, framgår av den omständigheten att Gamla testamentet senare måste avlösas av Nya testamentet. Vad finner vi då i detta "testamente"? Ja, finner vi inte här det diametralt motsatta evangeliet? Medan kärnan i Gamla testamentet var "öga för öga, tand för tand", alltså ett hundraprocentigt försvar för "äganderätten", baserat på övertron eller inbillningen att man var "Guds utvalda folk", höjt över alla "hedningar", är principen i Nya testamentet ett fullständigt utplånande av "äganderätten". "Värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra till! – Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd. – Det är saligare att ge än att få. – Du skall älska din nästa som dig själv." Alla dessa meningar är manande ord som på ett förkrossande sätt gör slut på känslan för "äganderätten" och dess i form av "det onda" existerande "kränkning". Det finns ingenting i Nya testamentets evangelium som inspirerar till uppfyllelse av lagen om "öga för öga, tand för tand". Tvärtom visar det att en sådan medvetandeinställning just är roten till allt "ont". Det finns heller ingenting som stimulerar tron på att man är "Guds utvalda folk" framför alla andra folk, eller att dessa skulle vara "hedningar" som man mycket väl kan förtrycka, utsuga eller utnyttja. Heter det inte tvärtom: "Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket"? Och heter det inte vidare: "För den som är rik är det svårt att komma in i himmelriket" och "Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." Och är det inte så, att alla dessa gudomliga lärosatser inte blott är språkliga fraser, utan är realistisk verklighet, eftersom de utgör den speciella medvetandeinställningen och det praktiska uppträdandet hos ett levande väsen som en gång existerade i fysisk materia, alltså ett uppträdande som är ett historiskt faktum för varje högt utvecklad forskare, eller levande verklighet för det i "kosmiskt medvetande" invigda väsendet?

Föregående

Nästa