Livets Bog, del 4
Varför Gamla testamentets andliga struktur skapade den "affärsprincip" som i dag behärskar världen och har blivit ett medel, med vilket man kunde kamouflera sitt överdrivna tillskansande av livets goda på nästans bekostnad
1316. Hela Gamla testamentets andliga eller mentala struktur var således i verkligheten endast baserad på själviskhetens princip, omformad till materiella lagar och företeelser. Denna princip blev i sin tur början till den "affärsprincip" som i dag i en så överväldigande grad dominerar eller behärskar världen. "Affärsprincipen", som i sig själv är högst gudomlig, eftersom den förutsätter "samma värde för samma värde" – i motsatt fall skulle den ju betyda ett "snyltande" på samhället eller tillvaron – blev alltså den princip, genom vilken väsendena ännu ett stycke väg i utvecklingen kunde kamouflera sin tämligen överdrivna själviskhet, sitt begär efter att tillskansa sig livets goda på nästans bekostnad. Den blev ett medel, med vilket detta oblyga tillfredsställande av begäret kunde kamoufleras många århundraden framöver. Den blev ett medel, med vilket man "på rättslig väg" kunde låta den ännu ofullkomliga överheten sörja för och beskydda denna djuriska böjelse hos jordmänniskan. Det oblyga tillfredsställandet av de överdrivet egoistiska begären, som man tidigare måst uppnå genom en handgriplig, rå och brutal, personlig eller individuell makt genom de av forna religioner förhärligade och för uppnåendet av "paradiset" nödvändiga mord-, dråp- och förtryckmanifestationerna eller andra krigiska åtgärder, fick alltså genom "affärsprincipen" ett slags öppen kanal in i en högre mental sfär, där man officiellt började få en högre gudsuppfattning som fordrade att mord och dråp skulle avskaffas, och att man hellre skulle ge än få, ja, till och med fordrade att man skulle älska sin nästa som sig själv. Denna gudsuppfattning och inställning till nästan var ju för en sådan dyrkare av gamla tiders gudar, för en tillbedjare av den råa makten och styrkan eller av blodshämndens och förtryckets gudar, rent av något ohyggligt, medan den för de övriga jordmänniskorna inom hans stam, som var mer utvecklade och därför något vänligare inställda mot den nya guds- och moraluppfattningen, var något som man dock inte på stående fot kunde acceptera helt och hållet.