Martinus: Livets Bog, del 4, st 1332

1332. Ja, det är riktigt att man under de senaste decennierna har lappat något på samhällets "asociala hål" med hjälp av "fackorganisationer", vilka i sin tur gett upphov till arbetsgivarnas och kapitalmaktens organisering, men är inte dessa två parter, "arbetarna" och "arbetsgivarna", genom sina organisationer väpnade styrkor som ständigt reagerar på varandras göranden och låtanden? Är inte en reaktion mellan två väpnade eller krigsmobiliserade makter detsamma som "krig"? Och är inte detta "krig" balanspunkten i hela den jordmänskliga tillvaron i dag? Är inte alla "soldater" eller "krigare" i denna kamp om kapital, kamp om värdena? Vem står utanför detta "krig"? Är inte präster, biskopar, och andra med andlig inriktning samt såväl lärare som alla ämbetsmän och arbetare nödsakade att vara mobiliserade som "soldater" eller "krigare" på denna allt bestämmande dagliga front? Är inte den som står utanför och inte har något "medlemskort" i sin kårs eller sitt facks organisation detsamma som en så kallad "strejkbrytare" som snabbast möjligt bör stängas ute, om det nu över huvud taget lyckats honom att få anställning eller arbete inom detta fack? Är detta "frihet"? Är det den "fred" som människorna hungrar efter? Inte desto mindre är de här skildrade faktorerna den absolut förhärskande strukturen i det samhällsliv som i dag betraktas som den högt utvecklade moderna "civilisationen" eller "kulturen". Att denna "kultur" måste vara en "krigets kultur", en svärdets och hatets eller vedergällningens "civilisation", torde väl här inte vara svårt att uppfatta som en realitet.

Föregående

Nästa