Martinus: Livets Bog, del 4, st 1341

1341. Medan detta verk kommit till, har vi således sett en förgången världsideologi eller kosmisk världsimpuls utlösa en sista stor kraftansträngning för att erövra världen. Vi har fått uppleva hur denna för jordmänsklighetens tidigare mentala ledning så livgivande och nödvändiga kraftimpuls nu endast var en stormflod, en översvämning med död och undergång för all jordmänsklig kulturell utveckling, lycka och välfärd. Så långt fram hade jordmänskligheten kommit i mental uppfattning och i de ljusa världsimpulsernas vägledning, att den världsimpuls som förr var dess livgivande mentala näring, utveckling och beskydd, i dag bara är en hednisk, djurisk blodbesudling av all jordmänsklig moral, kultur och livsuppfattning. I sanning: lever inte denna mänsklighet, mentalt sett, redan på en "ny jord", skådande upp mot en "ny himmel"? Är det inte tydligt att den världsimpuls, vars dödsryckningar vi nyligen sett passera Europa som det stora världsdramat och som fortfarande, när dessa rader skrivs, rasar fram över Asien och Stilla havet, inte längre kan lägga under sig eller övervinna den samlade jordmänskligheten? Denna världsimpuls koncentrerar sig i en diktatorisk "ledarprincip" som var till välsignelse för en gången tids mänsklighet, vilken helt saknade utvecklad tankeförmåga och fysisk intellektualitet. Det var dessa diktatoriska krafter som skapade en väldig "kungagloria" kring de stora "diktatorerna" och "självhärskarna" från forna tider, vilka var invigda i och välsignade med det mått av intellektualitet, fysisk insikt och livsuppfattning som den samlade jordmänskligheten ännu helt saknade. Dessa "diktatorer" blev därför gudomliga "ledare" eller den dåvarande mänsklighetens välgörare. De blev "Gudomens ställföreträdare" på jorden. Men i dag kan sådana väsen inte få någon varaktig popularitet. Ja, såg vi inte hur alla den forna världsimpulsens mest primitiva krafter, overklighetens eller osanningens kamouflering som "sanning", som "kultur", sida vid sida med våldsmetoder – "upp med händerna eller livet" – och ett blint nedskjutande eller tortyr, gjorde sig gällande mot alla som inte ville underordna sig den forna världsimpulsens profeter, ledare eller diktatorer och övriga representanter för detta dödens prästerskap. Och ändå fanns det inte längre någon med ädla stenar smyckad guldkrona eller någon fysisk värdighet, och heller inte någon jordisk eller himmelsk lycka, som väntade diktatorer, överstepräster och hantlangare inom denna världsimpuls, ja, inte ens något "Valhall" stod längre öppet för dem. Endast "krigsförbrytarschavotten" och "frånkännandet av all mänsklig värdighet och tilltro" väntade dem som inte redan begått självmord i sin förtvivlan, förödmjukelse, skräck och ångest inför den ljusa världsimpulsens rättfärdighet. Verkligen en utlevd religiös världsimpuls, en utlevd ledarprincip, en föråldrad ideologi, en andlig väg som inte längre kunde beträdas av en jordmänsklighet, vars flertal redan för länge sedan passerat dess bana och nu i kraft av en ny kosmisk världsimpuls ilar raskt framåt mot fjärran ljusa horisonter. Den kunde inte tvingas att se sig tillbaka och bli en "saltstod" såsom "Lots hustru" på vägen bort från förstörelsen av "Sodom och Gomorra". Den skulle inte längre ledas mot "döden". Guds vilja var att den skulle ledas mot "livet". Och därför måste en gången tids djuriska makt, härlighet och glans inom de jordmänskliga områdena tillintetgöras, bli till de rykande ruinhögarnas mörka rökmoln som i dag upplöses och sakta dör bort i den blå himlens rena eter. Och därmed har en världsideologi, en viljeakt i den gudomliga styrningen av världen, bringats till ända. Och en ny gudomlig viljeakt har blivit makten och härligheten i styrningen av jordmänniskans livsbana.

Föregående

Nästa