Martinus: Livets Bog, del 4, st 1545

1545. I ljuset eller "paradisets trädgård" kände "Adam" och "Eva" ju endast till ljuset. Och denna kunskap var sedan länge omsatt till ett så dominerande vanemedvetande, "C-vetande" eller en automatfunktion, att den bara i ett helt litet, elementärt tillstånd ännu fanns kvar i deras vakna dagsmedvetande. De levde i ljuset, eller med andra ord, de manifesterade uppfyllandet av kärlekslagen fullständigt, men de visste alltså inte varför de gjorde det. De visste således inte att det existerade en tillvaroform som var helt baserad på överträdelse av denna lag och som därmed utgjorde den totala motsatsen till deras eget sätt att vara. Deras "kosmiska medvetande", som de tillägnat sig i ett tidigare spiralkretslopp, hade ju sedan länge i huvudsak övergått från deras dagsmedvetande till deras nattmedvetande, hade omvandlats till "instinkt", som då var deras enda fundament för iakttagandet av livslagen. Rent dagsmedvetet kände de alltså inte till det kosmiska ljus som de i verkligheten representerade i sitt eget sätt att vara, och mörkret eller den djuriska, dräpande livsformen "kärlekslösheten" var inte bara avlägsnad från deras dagsmedvetande, utan hade också fullständigt lämnat deras sätt att vara. Den hade ju för länge sedan i en tidigare spiral måst lämna plats för ljusets inträngande i deras dåvarande fysiska dagsmedvetande till förmån för deras likaså vid dåvarande tidpunkt begynnande "kosmiska medvetande", alltså det medvetande som i deras nuvarande "paradisträdgård" hade blivit till "C-vetande", automat- eller instinktfunktion. "Adam" och "Eva" saknade således realistisk, vaken, dagsmedveten kunskap om "mörkret" eller "den kosmiska döden" och hade också på sätt och vis nästan levt ut sin kunskap om livet. De var faktiskt bara en samling kosmisk energi, kosmiskt stoff, samlat kring ett jag som inte genom vaket dagsmedvetande, utan genom sin "instinkt", levde i ljuset.

Symbol nr 12

Livet och döden

Föregående

Nästa