1551. Det finns således två stora grundanalyser för väsen: det "kosmiskt medvetna" (även betecknat som "det invigda") väsendet samt det "icke kosmiskt medvetna" ("det oinvigda") väsendet. I anslutning till föregående analyser kan dessa två väsen vidare betecknas som "det levande väsendet" respektive "det döda väsendet". Spiralkretsloppet med sin "livszon" och sin "dödszon" är alltså hemvisten för dessa två slag av väsen. Vi har här fått en liten elementär inblick i dessa två zoners kulminationssfärer. På symbolens översta avsnitt ser vi hur dessa två sfärers livsprinciper "döden" och "livet" (det mörka respektive det ljusa fältet) gradvis överskuggar varandra och därvid bildar spiralkretsloppets övriga fyra sfärer, markerade genom de lodräta streckade linjerna. Det ljusa och det mörka fältet visar oss "livets" respektive "dödens" domän inom varje enskild sfär. I kretsloppets första sfär ser vi således att "ljuset" är i avtagande, medan "mörkret" är i starkt tilltagande. Men sfären här (växtriket) är ju också skådeplatsen för den bibliska "paradisets trädgård". Det var ju här som "Adam" och "Eva" började äta av "kunskapens träd" för att få uppleva resultatet av detta levnadssätt: att "dö", vilket innebär att förlora sitt "kosmiska medvetande" i nästa sfär, "djurriket". Denna sfär är alltså hemvist för "helvetet" eller "förtappelsen". Det är här som jorden är "förbannad" och som "Adam" måste äta sitt bröd i sitt anletes svett och som kvinnan måste föda sina barn med smärta. Det är här som det är en livsbetingelse att dräpa, mörda, lemlästa, hata och förfölja. Det är här som väsendena mist sitt vetande om den verkliga Gudomen och sitt eget odödliga jag och därför tror sig vara ett med "det timliga", "det förgängliga" eller den "döda" materien, och behandlar sin nästa som om hon vore "död" materia. Men det är också här som "domens dag" har sin domän. Här skiljs "fåren" från "getterna". Det är här som "den högsta elden" med sin eviga låga börjar förvandla "djuret" till "människa". Och med denna mänskliga tillvaro börjar den verkliga guds- och odödlighetsmedvetna människan att genom de efterföljande sfärerna uppleva det verkliga livet. Nu har "ormens" ord till "Adam" och "Eva" gått i uppfyllelse. De kan nu liksom Gudomen eller sin evige Fader känna skillnad på "gott" och "ont". Och med denna kunskap har de blivit mättade av "det onda", "ätandet av kunskapens träd". Nu är det en annan hunger som gör sig gällande, nämligen hungern efter att få äta av "livets träd".