Martinus: Livets Bog, del 4, st 1556

1556. Genom tidigare analyser av "den högsta elden" eller den sexuella principen har vi redan fått en begynnande inblick i hur väsendenas sexuella natur förändras till förmån för ett nytt väsenstillstånd. "Hanväsen" och "honväsen" eller "mannen" och "kvinnan" är endast lokala företeelser i spiralkretsloppet. Det är ju genom den sexuella principens uppdelning i "speciella hanväsen" och "speciella honväsen" som kontrasten till kärleken eller kretsloppets mörkerzon kan manifesteras. Om dessa två väsensformer vore rådande inom hela kretsloppet, skulle absolut ingen tillvaro kunna skapas. Det skulle vara helt omöjligt att manifestera den totala eller fullkomliga kärleken. Och där denna inte existerar, kan det ju omöjligt existera något "himmelrike". Och när det inte kunde existera något "himmelrike", som ju är tillvarons mentala ljus, skulle det inte heller kunna existera något mentalt mörker. Ty om den ena av de två kontrasterna totalt saknades, skulle varje slag av förnimmelse vara absolut omöjlig. Men för att medvetande eller mentalitet och därmed upplevelse av livet alls ska kunna äga rum, måste det finnas betingelser för att kunna "urskilja". Varje form av förnimmande består uteslutande i "urskiljande" av kontraster. Alla manifestationer är kombinationer av kontraster. Om det inte vore så, skulle de över huvud taget inte existera som manifestationer. Och där inga manifestationer finns, finns det absolut inga möjligheter att förnimma. Och där inget förnimmande finns, finns det ingen upplevelse och därmed absolut inget liv.

Symbol nr 12

Livet och döden

Föregående

Nästa