Martinus: Livets Bog, del 4, st 1561

1561. Förekommer det då sexualitet i detta jordmänniskornas förvandlade tillstånd? Ja, naturligtvis. Väsendena har ju inte förlorat sina sexuella poler. Och då förvandlingen enbart bestått i att den sexuella pol som tidigare var latent i väsendet, vilket alltså betyder den maskulina polen i kvinnan och den feminina polen i mannen, nu har kommit till full utveckling, har väsendets sexualitet absolut inte blivit förminskad, utan i motsvarande grad förstärkt. Men här är denna förstärkta sexualitet helt ofarlig, eftersom den inte kan skapa äganderättsbegär och därmed inte heller svartsjuka, jalusi eller andra härifrån utgående orsaker till allt det så kallade "onda" som jordmänskligheten suckar och stönar under. Med den fulla utvecklingen av denna nya sexualitet upphör såväl alla äktenskaps- eller sexualdramer, olyckliga kärleksförhållanden, perversiteter, sadism etc. som krig och revolutioner, mordprocesser, gangsterväsen och den atmosfär av förtryck, armod, sjukdom och hopplöshet som det dagliga livet nu mer eller mindre är inhöljt i. Alla dessa företeelser upprätthålls ju uteslutande genom sexualitetens "tvåkönsprincip", som organiskt besjälar individen med ett renodlat "äganderättsbegär", det vill säga den obetvingliga hundraprocentiga lusten att "hellre få än ge", i synnerhet i en zon av likasinnade väsen, där denna lust ju är en livsbetingelse. Det är självklart att allsköns former av krig här måste uppstå, och att zonen därmed blir hemvist för "den dräpande principen".

Symbol nr 12

Livet och döden

Föregående

Nästa