Martinus: Livets Bog, del 4, st 1570

1570. Här förstår vi alltså att "den bestående freden" inte kan grundas på en organstruktur som betingar att vederbörande kan älska endast "det motsatta könet" eller en del av världens invånare, och därför är född till att mer eller mindre hata eller känna själslig antipati mot sitt "eget kön" eller den andra delen av mänskligheten. Inte heller kan den verkliga freden bli en hundraprocentig realitet i en värld, där "helvetet" endast kan hållas borta genom att kärleken är ransonerad, så att "paradiset" bara kan upplevas med ett enda väsen. Är det inte nödvändigt för skapandet av det verkliga "himmelriket" eller en absolut "bestående fred", att väsendena kan uppleva "paradiset" med inte enbart ett enda enskilt väsen av jordens alla människor, och inte heller enbart med den del som utgör "det motsatta könets" väsen, utan med absolut alla jordens människor? Att älska sin nästa som sig själv, är inte enbart en bildnings- eller hövlighetsformalitet. Det som verkligen fordras är en från hjärtat utgående kärlek. Men en kärlek som kommer från hjärtat kan endast vara en organisk utlösning. Skillnaden mellan en organisk kärlek och "bildning" eller "hövlighet" består just i att kärleken är en organisk utlösning liksom lung- och hjärtfunktionerna, något som ligger utanför individens vilja, medan "bildning" däremot endast är en intelligensfunktion som bestäms av viljan.

Symbol nr 12

Livet och döden

Föregående

Nästa