Martinus: Livets Bog, del 4, st 1571

1571. För att jordmänskligheten ska kunna bli inhöljd i "himmelriket" på jordens fysiska plan, måste alltså "kärleken till nästan" bli till en hos dess väsen inneboende organisk funktion, oberoende av viljan, på samma sätt som sympatin för "det motsatta könet" och antipatin mot "det egna könet" nu är organiska funktioner. Och denna organiska funktion för "kärleken till nästan" måste då i individen utlösa begäret efter att få uppleva "paradiset" med vilken medmänniska som helst. Denna medmänniska måste alltså tillhöra ett "kön" som kan utgöra tillfredsställelse för detta begär. Men ett sådant "kön" kan omöjligt vara "hankön" eller "honkön", ty då skulle lagen om kärlek till nästan som fordrar kärlek till "nästan", det vill säga vem som helst, ju inte kunna uppfyllas. Men ett "kön" som inte är "hankön" och inte är "honkön" kan ju endast utgöra det ovan beskrivna könet eller väsendet, hos vilket båda de sexuella polerna, den "maskulina" och den "feminina", har blivit jämbördiga. Om denna dubbelpolighet hos väsendet ska betecknas som ett "kön", kan det endast bli med uttrycket "gemensamhetskön". Men i och med att den sexuella principen eller "den högsta elden" genom kretsloppsprincipen efter hand förvandlar alla jordmänniskor till "ett enda kön", avlägsnar den därmed "egendomsbegärets" rot ur väsendets mentalitet. När "det motsatta könet" inte längre existerar, kan det inte skapa rivalitet om ägandet av detta köns väsen. Och då alla andra former av "ägandebegär" eller "lust att äga" i själva verket bara är grenar eller utlöpare av det sexuella begäret efter "det motsatta könet", faller ju också dessa former helt bort med fullkomnandet av "det nya könet". Genom förvandlingen av den sexualorganiska strukturen vissnar hela fundamentet för det djuriska väsendets rivalitet om medväsendena och livsvärdena fullständigt. Allt vad krig heter, såväl mellan stater som mellan enskilda individer, har därmed blivit en omöjlighet.

Symbol nr 12

Livet och döden

Föregående

Nästa