Martinus: Livets Bog, del 4, st 1573

1573. Vi har härmed lyft undan en liten flik av framtidens slöja och sett något av den organiska struktur och dess verkningar, som är en livsnödvändig kontrast till den organiska struktur som förde Adam och Eva ut ur paradisets trädgård till den dräpande principens regioner, till upplevelsen av att "dö" eller till ett liv utan medvetande om deras egen höga kosmiska identitet med evigheten och Gudomen som tidens och rummets Herre. Härmed har vi fått en tillfällig inblick i den totala organfunktion som åstadkommer spiralkretsloppet och förvandlar de levande väsendenas förnimmelseförmåga på så sätt att dess upphov växelvis upplever detta kretslopp som ljus, som "himmelrike", som den allra högsta frid, lycka och glädje, samt som mörker, som "helvete", som den allra största ofrid, olycka och livsleda. Denna organiska struktur bringar alltså det levande väsendet att äta av "kunskapens träd", så att det från sitt andliga, frigjorda tillstånd i paradiset eller de överfysiska världarna mer och mer "invecklar" sig i fysisk materia, för att till sist vara helt mentalt begravt i denna materia. Denna begravning betyder i sin tur att det varken kan se Gudomen, kosmos eller sitt eget jag såsom identiska med ett evigt liv. Därefter bringar denna organiska natur individen till att återigen "utveckla" sig ut ur denna materia. Allteftersom väsendet blir mättat av fysiska kunskaper och fysiskt kunnande, uppstår det åter från den fysiska materien till ande, till en strålformig tillvaro, frigjort från den fysiska materiens tyngd. Ja, det höjer sig så helt upp, att det kan se sig självt överleva både tiden och rummet, och upplever därmed förnimmelsen av sig självt såsom varande "ett med Fadern", Gudomen eller livets Herre.

Symbol nr 12

Livet och döden

Föregående

Nästa