Martinus: Livets Bog, del 4, st 1574

1574. Men organförvandlingen fortsätter ständigt och betingar att varje upplevelseform skapar "mättnad" och längtan efter sin kontrast. Och denna längtan leder så det himmelska väsendet nedåt mot mörkret igen, bort från "paradisets trädgård" för att bli mättat av mörkerupplevelsen, varefter väsendet genom längtan efter ljuset åter leds mot den himmelska världen, och så fortsätter det. Det eviga livet är alltså en evigt fortsättande princip i form av växlande upplevelser av mentalt ljus och mörker. Men är det inte denna stora huvudprincip som vi ser gå igen i en mängd variationer på det fysiska planet, ja, är inte allt underställt just denna princip? Kan vi över huvud taget peka på någonting som inte befinner sig på ett eller annat stadium i ett kretslopp? Befinner sig inte materierna eller ämnena i en evigt växlande rytm från fasta till flytande, till gasformiga och därifrån till strålformiga (andliga) tillstånd, och därifrån tillbaka till gasformiga, flytande och fasta tillstånd? Det finns alltså ingenting som i dag är vad det var för miljoner år sedan, och allt av i dag kommer att vara helt annorlunda om miljoner år. Allt är således i rörelse, på vandring. Och denna vandring är alltså rotfäst i den ovannämnda stora kretsloppsprincipen. Är det inte därför det heter: "Så länge jorden består skall sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra att skifta"? Vad är detta annat än ett fortsättande kretslopp? Och är inte reinkarnationen i princip samma kretslopp? Är inte livet, enligt kosmiska analyser, en evigt växlande upplevelse av fysisk och andlig tillvaro? Genom den sexuella principen eller "den högsta elden" upplevs livet alltså i form av kretslopp. Först upplevs det stora, genom inveckling och utveckling framträdande kretsloppet (spiralkretsloppet). Detta kretslopp passerar individen sedan i form av de många mindre kretslopp som vi kallar "jordeliv" med tillhörande mellanliggande andliga tillvaroformer. Därnäst framträder vårt dagliga liv eller våra handlingar som led i de kretslopp vi betecknar som "ödet". Vårt öde är således i själva verket endast kretsloppet för våra handlingar. Dessas efterverkningar är endast nya stadier för de av oss genom dessa handlingar utlösta energierna. Men liksom jordmänniskorna inte känner till sin andliga tillvaro mellan sina fysiska liv, och därför inte vet att de är odödliga, känner de inte heller till sina handlingars kretsloppsbundna efterverkningar, och vet därför inte att allt vad de över huvud taget kan uppleva endast är efterverkningar av deras jags tidigare utlösta energier, i och med att detta jag är den enda existerande "fasta punkt", på vilken deras egna utlösta energiers kretslopp kan vila. De vet således inte att de alla var för sig är sitt ödes enda absoluta upphov.

Symbol nr 12

Livet och döden

Föregående

Nästa