Martinus: Livets Bog, del 4, st 1575

1575. Den förnimmelsemässiga upplevelsen av kretsloppsprincipen sker alltså genom hunger- och mättnadskänslan. När man är hungrig, har man begär efter att äta. Att äta förnims då som "behag". Men genom att äta blir man mätt. Och samtidigt med att mättnaden har inträtt, förvandlas ätandeförnimmelsen från "behag" till "obehag". Det som förut förnams som "behag", förnims nu som "obehag". Därför upphör man med att äta när man är mätt, och när detta att inte äta blivit till "behag". Men allteftersom maten är smält, förändras mättnadsförnimmelsen till hungerförnimmelse, och att äta blir åter "behag". Men det är inte enbart i den dagliga näringsprocessen som "hunger-" och "mättnadsförnimmelsen" leder till att en manifestation förnims växelvis som "behag" och "obehag". Samma sak förekommer inom alla sinnesförnimmelser utan undantag. Det finns således inte en enda njutning som inte i ett kretslopp har sitt motsatta stadium, där den inte längre är "njutning" eller "behag", utan i stället verkar som "obehag" på sinnena. Det är just därför som seder och bruk förändras. Seder och bruk, ja, även moralbegrepp som var erkända som absolut idealiska, blir alltid av senare tider eller generationer oundvikligen förkastade som otillfredsställande. Det man tidigare betraktade som ett tillfredsställande mentalt välbefinnande eller "behag" i det dagliga livets struktur, kommer alltså senare att uppfattas eller kännas som "obehag". Nya strukturer i kulturen som känns som idealiska och därmed "behagliga", avlöser de gamla, för att själva så småningom upplevas som "obehagliga" eller "otillfredsställande" och bli avlösta av nya, som också först förnims som "behagliga", för att senare bli avlösta som "obehagliga", och så fortsätter det.

Symbol nr 12

Livet och döden

Föregående

Nästa