Martinus: Livets Bog, del 4, st 1580

1580. Att det alltså kan förekomma ljus och mörker eller en behags- och en obehagssfär i vart och ett av kretsloppets sex riken, beror, som vi tidigare berört, endast på hunger- och mättnadsprincipen. Så länge väsendet hungrar efter att få uppfylla det rikes lagar och ideal som det för tillfället lever i inom spiralkretsloppet, befinner det sig ju i ett verkligt tillstånd av tillfredsställelse och känner glädje över sitt liv och sin placering i detta rike. Det hyser inte den minsta längtan eller begär efter någon annan livsform. Den livsform det lever i är för väsendet den absolut mest idealiska och fullkomliga som det i sin fantasi kan föreställa sig. Så länge väsendet har denna inställning till sin tillvaro och livszon, är det ju i "paradiset" eller den för sitt utvecklingssteg passande saligheten eller glädjen över att vara till. Den första hälften av varje rike i spiralkretsloppet utgör således för väsendet ett slags "paradis", ett lyckans område. Men allteftersom "den högsta elden" eller den sexuella principens huvudstam genom väsendets organiska struktur gör det mätt på detta rikes ideal och manifestationsformer, uppstår en motsvarande frånstötning från dessa. Det liv som förr var en njutning, blir nu till en upplevelse av obehag, något som man känner en tilltagande olust eller leda att befatta sig med. Däremot blir kontrasten till detta rikes ideal det inspirerande målet för individens begär eller längtan. Och fördjupandet i dessa ideal och livsformer blir då den begynnande eller tilltagande nya "paradisförnimmelsen".

Symbol nr 12

Livet och döden

Föregående

Nästa