1581. Det rike där ett sådant ombyte av livslust förekommer mest kontrastrikt är just djurriket eller det rike, i vilket den jordiska människan ännu, kosmiskt sett, befinner sig. Vi behöver bara gå tillbaka i mänsklighetens historia och se på dess ideal och livsuppfattningar. Var det inte högsta ideal för anhängarna eller tillbedjarna av de nordiska gudarna "Oden" och "Tor" att kunna dräpa eller mörda sina motståndare? Var det inte också ärofullt, ja, rent av förutsättningen för att få del av gudarnas ynnest och komma till djurrikets himmelrike "Valhall", att man själv blev dräpt? Det är denna livsinställning eller behagsuppfattning som på symbolen i djurrikets avsnitt är markerad med det vita cirkelfältet. I våra dagar är "Valhall" och dess gudar, liksom de dräpande ideal som uppfattades som livsnödvändig moral eller nyckeln till denna gudavärlds ynnest, inte längre någon behagsförnimmelse. I dag upplevs den dräpande principen av jordmänskligheten som en katastrof. Det som förr var vägen till "himmelriket" är i dag vägen till "helvetet". Detta är på symbolen markerat med den mörka cirkelfiguren i djurrikets avsnitt. Mättnaden på de dräpande idealen har gjort dessa till en leda, till ett ont för jordmänniskorna. Därför känns motsatsen eller kontrasten till de dräpande manifestationerna i dag som ett stort välbehag. Jordmänskligheten hungrar eller längtar i själva verket, ibland ännu omedvetet, i allra högsta grad efter livgivande manifestationer såsom humanitet, sympati eller kärlek till nästan. Denna hunger kommer till uttryck i ropet efter och arbetet för att skapa en verklig "bestående fred" på jorden. Det är något av fullkomnandet av dessa ideal som leder jordmänskligheten in i nästa rike i spiralkretsloppet, vilket alltså är "det riktiga människoriket". Det är denna del av fullkomnandet som är markerad med detta avsnitts vita cirkelfigur på symbolen.