Livets Bog, del 4
Djurriket som väsendenas vändpunkt från mörker till ljus, och salighetsriket som väsendenas vändpunkt från ljus till mörker samt de övriga spiralrikenas förhållande till detta
1585. Liksom djurriket i sin senare hälft i kretsloppet är en mörk sfär, eftersom den är ett rikes undergång och ett nytt rikes födelse, så utgör varje rike i spiralkretsloppet detta rikes degeneration och efterföljande rikes begynnande födelse, såsom visas på symbolen med de vita och mörka cirkelfigurerna. Men som redan påpekats, utgör denna degeneration och födelse inte samma drastiska, lidandefyllda och olyckliga tillstånd i de övriga rikena som den utgör i djurriket. I detta rike är det nämligen ett helt spiralkretslopps degeneration eller undergång samt ett nytt spiralkretslopps födelse som äger rum, medan det i vart och ett av de övriga rikena endast är detta rikes egna särskilda, lokala företeelser som degenererar, och endast nästa lokala rikes företeelser som håller på att födas. Medan det i själva djurriket inom jordmänniskans mentalitet sker en total omvälvning från en kontrast till en annan, sker det i verkligheten inom det riktiga människoriket, visdomsriket och den gudomliga världen endast en gradvis förbättring av den genom djurrikets undergång födda kontrasten till detta rike: "ljuset". I dessa riken går individen alltså inte som i djurriket över från en särskild tillvaroform till dennas totala kontrast eller motsats. Här går väsendet endast från en lägre eller mer primitiv form av denna kontrast eller detta ljus till en fullkomligare form av samma ljus. Medan djurriket således innebär en total vändpunkt från mörkret till ljuset, utgör inget av de tre andra nämnda rikena någon vändpunkt från djurriket till dess motsats. Vid individens inträde i människoriket är han ju färdig med djurriket eller den dräpande principen och har därför kommit in i "ljuset". När han går från människoriket till nästa rike, är det inte fråga om ett tillbakavändande till det djuriska tillståndet eller till en kontrast till människoriket, utan tvärtom till en ännu högre uttrycksform för ljuset än den han tillägnade sig vid sitt inträde i människoriket. Inträdet i nästa rike, "visdomsriket", och det därefter följande riket, "den gudomliga världen", innebär likaså en förvandling till ännu högre manifestationsformer för ljuset eller kärleken. Men här kulminerar själva principen för kärlek till nästan. Här har den totala mättnaden på denna princip uppnåtts. Och genom "salighetsriket" börjar längtan efter den totala motsatsen till kärleken till nästan att framträda, nämligen den dräpande principen eller mörkret. Och detta rike är alltså vändpunkten för väsendets vandring i ljuset. Härifrån vänder det tillbaka till vandringen i mörkret. Men då det dagliga livet i salighetsriket är en invändig värld, eftersom den helt och hållet består av väsendets minnesmaterial eller erinringar från hela spiralkretsloppets passage, blir övergången från ljuset till mörkret så mildrad eller av ett så förminskat eller mikroskopiskt format, att den blir helt smärtfri.
      Övergången sker här alltså på ett invändigt plan, där fysiska lidanden och smärtor är en omöjlighet, och inte på ett utvändigt plan såsom fallet är vid övergången från mörkret till ljuset. Övergången från ljuset till mörkret sker således närmast i ett slags drömtillstånd, medan övergången från mörkret till ljuset sker i ett realistiskt, vaket dagsmedvetandetillstånd. Genom "salighetsrikets" senare hälft, det vill säga genom det fysiska mineralriket, och genom växtriket till vändpunkten och kulminationen av mörkret i djurriket, är det centrala i varje rike således bara en förbättring eller ett fullkomnande av den dräpande principen. Dessa riken rymmer alltså inte någon verklig vändpunkt för mörkret. Vändpunkten från spiralkretsloppets ljus till dess mörker är alltså i salighetsriket, medan dess vändpunkt från mörkret till ljuset är i djurriket. Här måste dock påpekas att vändpunkten från ljuset till mörkret i den yttre världen måste lokaliseras till "den gudomliga världen". Dessa två vändpunkter, som ju utgör själva kulminationerna för ljuset och mörkret, är markerade på symbolens översta avsnitt. Det mörka fältet är, som redan nämnts, spiralkretsloppets mörker, medan det ljusa fältet är detta kretslopps ljus.
Symbol av Martinus
Symbol nr 12
Livet och döden