1586. Den ofärgade figur som sträcker sig från salighetsriket fram över växtriket och djurriket och berör gränsen till det riktiga människoriket, ska symbolisera det gängse jordmänskliga vetandet om själva spiralkretsloppet eller det verkliga eviga livets struktur. Då jordmänniskorna i gemen, såsom figuren visar, endast kan se detta eviga livs struktur i det lokala fält som sträcker sig från den kristalliserade eller förtätade delen av salighetsriket, som ju är detsamma som det synliga mineralriket, och vidare till växtriket och djurriket, i vilket sistnämnda rike de själva framstår som de yppersta "skapelserna", tror de att de utgör hela universums liv. Alla övriga naturkrafter och energicentrum, såsom kloten, solarna och vintergatorna, är för dem alltså döda eller livlösa, tillfälliga krafter. Men eftersom dessa krafter just representerar evigheten, avslöjar ju denna världsuppfattning eller livskunskap den jordiska människan som en "dödens" tillbedjare. Vad är insikten om en energikombination eller ett jordeliv på sjuttio till hundra år i förhållande till det övriga världsalltet eller den energiocean som uttrycker "evigheten"? Måste inte ett sådant jordeliv försvinna i seklernas ändlösa ocean av årtusenden, årmiljoner, årtriljoner osv.? Vad betyder en människas skaparprestation under en så liten tidsrymd som högst hundra år? Ja, även om vederbörande varit kung eller blivit vald till president eller statsöverhuvud åtskilliga gånger, även om han skapat pyramider, slott och tempel som kunnat trotsa tidens tand i årtusenden – kan dessa prestationer någonsin göra anspråk på att vara annat än ett "dammkorn" i förhållande till den eviga skapelseprocessen och dess upphov som framträder där utanför? Att tro att detta "dammkorn" är själva universums högsta existerande liv, högsta existerande medvetna kunskaps- eller upplevelsecentrum, att tro att denna sjuttio- till hundraåriga realitet är livet, medan de biljonåriga företeelser som ligger utanför är "döden", är ju endast att tillbe eller dyrka "döden" i stället för livet. Om ett så litet område av liv som jordmänsklighetens skulle vara universums högsta uttryck för tanke och viljeföring, måste ju detta liv, genom sin ofattbara litenhet i förhållande till det övriga världsalltets oändlighet och evighet, försvinna från sinnena som ett osynligt dammkorn likt ett "intet" och lämna kvar världsalltet som en livlös koloss, som ett vissnat blad, slumpvis kastat hit och dit av höststormarna. Verkligen en hopplös uppfattning av det eviga liv i vilket "vi lever, rör oss och är till", men en värdig kontrast eller bakgrund till samma liv i form av "kosmiskt medvetande", som låter "dammkornet" uppleva sig självt som evigheten, som oändligheten, som lokaliteten eller timligheten, som det skapade, varigenom det avslöjar döden som identisk med en enbart "tänkt" eller "skapad" motsats till jagets eller det levande väsendets eviga vara, en underordnad detalj i dess eviga viljeföring, upplevelse och manifestation.